Förhållande till sjukdomen

Hej, jag undrar lite över vad ni har för förhållningssätt till eran sjukdom? Hur ofta tänker ni på sjukdomen?
Jag märker att jag får ett bättre och bättre förhållningssätt till min schizofreni även om jag känner att jag inte riktigt än är hemma i tanken på min sjukdom. Men jag tycker att jag får en större förståelse för hur mycket den här sjukdomen påverkar mig.
Jag tänker varje dag på min sjukdom nu, kanske har det lite med att göra med att jag inte har någon sysselsättning nu. Men jag känner att jag måste vara snäll mot mig själv och försöka förstå att det är min sjukdom som ligger till grund för mycket av mina svårigheter.
I framtiden skulle jag vilja vara hemma helt i tanken på min sjukdom och kunna se på ett nyktert sätt vad den gör med mig och varför jag har mina svårigheter.
Hur känner ni andra?

Jag hade schizofreni i ca 25 år, är nu 45. Jag förstod för en tid sedan att han där ovan om ngn. måste ju veta snabbaste sättet för mig att bli frisk. Så jag började söka honom "on-line" för att få direktkontakt med honom och han böjade visa mig en hel del saker som har hjälpt mig till psykisk hälsa och ett bra och rikt liv. Jag brukar må jättebra nuförtiden ! och är hemskt tacksam till honom för att han hjälpte mig att bli återställd.

Ni kan läsa mer om en del av det som gjort mig frisk på <!-- w --> www.aterhamtning.se <!-- w --> , min signatur där är janne s. ca 10 inlägg.

/micke sd

Så du anser att du inte har schizofreni längre då?

Nej, jag har ju den teorin att schizofreni orsakas av väldigt starka förträngda trauman som när de kommer upp från förträngt tillstånd från det undermedvetnas minnesbanker så orsakar de kaos i medvetandet och man kan bli förvirrad och få dåligt omdöme plus en mängd andra symptom som kännetecknar ett psykotiskt skov. Och slutsatsen blir då att när man bearbetat traumana t.ex genom samtalsterapi och andra metoder så att de psykosskapande traumatiska upplevelserna är eliminerade så är man frisk ifrån schizofreni. Det är min teori och den slutsats jag dragit.

Jag tycker nog att man måste vara helt medicinfri + att man inte har några som helst syptom för att påstå att man inte har sjukdomen längre, är du medicinfri?

Jag har inga som helst symptom på schizofreni nu, är helt symptomfri.
Senast jag talade med överläkaren som ansvarade för min medicinering så ville hon inte gå med på att jag skulle få trappa ner och sluta medicinera. Och jag kan inte själv trappa ner på egen hand eftersom jag har Cisordinol-injektioner, det måste vara en läkare som ordinerar nedtrappning. Jag har ingen laglig möjlighet att begära av distriktssköterskan att jag ska få minskad dos.

Men jag vill tillägga att det är fel att påstå att man måste vara sjuk om man har mediciner. Jag tror att ca. en tredjedel av de som har neuroleptika är friska och inte skulle behöva medicinera. Har läst att ca. 14 % av de schizofrena blir friska av sjävläkning och vid en studie då man satte schizofrena i samtalsterapi så blev 50% friska efter 5 års terapi.

Läkarna är inga gudar, jag är övertygad om att de ofta felmedicinerar patienter både för kroppsliga och psykiska sjukdomar. En läkare som jag känner brukade säga att " Du ska inte gå till läkarn för läkarn tar livet av dig ! "

Det är tur att det finns en läkare,- han därovan som vet vad som gäller alltid. Jag kan inte annat än dra slutsatsen att han häller på att förvandla min medicin i den takt kroppen klarar av det. För man fär aldrig sluta tvärt med neuroleptika, Det går inte. Och jag har uppskattningsvis ca. en trettiondel så mycket biverkningar av medicinen nu som för en tid sedan och är som nämnt helt symptomfri.