Håller andan

Det känns som om jag bara håller andan och väntar, väntar på att jag ska komma till helvetet igen. Om helvetet den här gången blir en psykos eller depression vet jag inte, båda två är helveten.

Alla verkar tycka att jag klarar mig så bra, min kompis jag bor med, andra kompisar, min vårdpersonal etc. Men det känns inte så.

Jag vet inte vad jag ska göra för att förhindra ett fall ned i helvetet.
Jag tar mina mediciner, jag går på min psykmöten och jag umgås med mina vänner. Jag håller mig sysselsatt och undviker stress.
Ändå känns det bara som en tidsfråga nu.

Ett varningstecken är nog att jag dricker för mycket, mest folköl iofs, men i dag har jag några stacköl också som jag "gömt" på mitt rum i stället för att ställa dem i kylen, för att min kompis inte ska se dem.

Jag vet inte vad jag ska göra, jag har varit så duktig tycker jag.
Jag förtjänar inte det här.

nän men sötis då.

du verklar ha fastnat.
Många sjuka lyfts oerhört av pos förändringar, när de väl vågat ta dem


Låter som du gör de saker som ska vara en menig men du kräver meeer.
Jag behöver nog en ärlig varm kram,,,sjäälv...o baar få gråta ut all min enorma besvikelse.

Jag känner igen din rädsla för återfall. Jag genom levde samma sak i många år efter det jag insjuknade, men jag har konstigt nog klarat mig ganska bra och jag fick aldrig något återfall (15 år har snart gått). Jag har läst att vid återfall i psykos är det inte symptomen utan miljöfaktorer som spelar in. Miljöfaktorer kan vara stress och jobbiga händelser som inträffar och triggar återfallet. Om du känner dig sämre försök undvika att dricka mycket alkohol för det kan nog öka psykosrisken. Man får ta det ganska lugnt och försiktigt.

Jag possitiva förändringar, jag har flyttat till GBG där jag trivs. Bor i hop med en av mina bästa vänner och vi fungerar jättebra. Jag har flera vänner och bekanta här. Men ibland önskar jag att jag inte hade det, dom drar i mig från olika hålla, det blir social stress......Just nu vill mest vara ensam för jag orkar inte träffa folk varje dag.
Jag ljuger för min case manager på psyk och säger att jag mår bra, han känner mig inte så väl än så han går ju på det.

Du kanske skulle vara uppriktig mot case managern och berätta precis hur du mår. Det gör ju att du har större chans att få hjälp med de problem som du upplever att du har. Du kanske skulle vara uppriktig mot dina vänner också och säga till att du ibland behöver vara ensam och vila. Att du är lite stresskänslig periodvis.