Jag har haft ett vanföreställningssyndrom precis som Admin säger. Värst är de första åren, särskilt om man inte får behandling. Men det går över, och man behöver inte ha symptom hela tiden. Jag har haft långa perioder med symptomfrihet. Mitt sista symptom (ta i trä) hade jag i höstas.
Vanföreställningsyndrom är en "snäll" psykos, det vill säga den går inte så hårt åt på individen som har det. Men den är också den sjukdom som är farligast för omgivningen eftersom man inte lider så mycket av sin sjukdom, då är det svårt att få någon riktig sjukdomsinsikt.
Det finns flera olika sorters vanföreställningssyndrom. En typ är den klassiska paranoida psykosen, som ofta börjar med en kränkning av självkänslan. En annan är "gasljusfenomenet" som inte är en riktig psykos, utan en sjukdom där ofta en illasinnad eller svartsjuk partner försöker övertyga omgivning att psykos har uppstått, fast det egentligen är personen i fråga som försöker driva en till vansinne.
Ett vanföreställningsyndrom kan också delas av flera individer, sk masspsykos.
Dessutom kan vanföreställningarna ha olika karaktär: paranoida, erotomana, megalomana med mera precis som vid schizofreni.
Det är relativt enkelt att bli fri från sjukdomen med lite mediciner (om det behövs) samt samtalsterapi, men det tar tid, så kämpa på!
