Duktiga...

Hej!

Tycker alla verkar så duktiga här. Tränar, jobbar, träffar vänner. Jag orkar inte alls med det i nuläget, känner mig helt avstängd av Risperdal. Ingen önskar mer än jag att göra allt ovanstående./Anki

Jag håller med dig. Å andra sidan ger det mig hopp !!

Man gör det man orkar.
För mig går det mycket i perioder. När jag mår riktigt dåligt så orkar jag nästan inget alls. Mår jag bättre orkar jag en del.
Pressa dig inte till att orka mer än du gör. Dock kan man ibland utmana sig själv till att pröva något som man vet att man tycker om i vanliga fall. Kanske gå en liten promenad eller gå på café och fika om man orkar.

Ibland är det ju bra om man blir lite pushad av omgivningen för att ta sig för ngt, men det måste vara på lagom nivå. Man får säga i från om det blir för mycket.

Är det så att medicinen slår så olika på olika personer, eller är det hur länge man ätit den? Före medicin var jag hur aktiv som helst (nästan för mycket).

Anki,
Du kanske är litet deprimerad. Efter vad jag står så har det ännu inte gått så lång tid sedan du började äta medicin. Låt det ta tid. Du kommer bli bättre.

Det jag känner igen från min egen erfarenhet, det är att det ofta är svårt att ta sig för saker på egen hand. T ex tycker jag för min egen del att det vore trevligt med sällskap när jag går och tränar, (någon som sparkar iväg mig...) men det går ju att utbyta några ord på gympagolvet eller i bastun.

Tycker Flisan gav dig bra råd. Att göra saker som man tyckte om tidigare. Om det så än bara handlar om att dricka sitt favoritte eller äta sin favoritost eller lyssna på någon musik som betyder något för dig.

Ta hand om dig Anki. Du kommer tillbaka, det tror jag benfast på.

/Sofie

Tack igen för orden. Hoppas att jag blir lika stark som du (Sofie och Flisan) verkar vara (varför skall dessa mediciner vara så svåra?) Jag VILL ju vara lika stark som tidigare. Saknar min gympa oerhört mycket. Går du Sofie, här i Göteborg? Har gått upp 8 kg vilket känns äckligt .?

Ska försöka ta till mig alla kloka ord men det är ju så svårt. Man behöver ju lite tröst för att man är rädd och osäker för att inte klara av livet. Alla vardagssysslor som var så enkla tidigare har blivit tunga och svåra och då blir man rädd.