Duktiga...

Nej Anki, Jag bor i Stockholm.
Du har fått en illusion om att jag är stark och pigg. Du ska veta att jag kämpar också, med mina ensamhetskänsor och med relationer och med livet. Vill ändå ingjuta något slags hopp. Det är lätt att gå ner sig i dåliga känslor. Och det viktiga är inte vad man gör, egentligen.... Det viktiga är att vara, att växa, att man lever trots allt, att man reser sig upp för var gång man faller.

/Sofie

Det är väl så att alla har sin egen kamp med olika förutsättningar. Jag tycker iallfall att det är en stark sida att ingjuta hopp hos andra, att orka...Tack för att du (och de flesta andra också) finns här på VISKA ./Anki

Just det, var och en gör så gott den kan.
Tack också för att du är här.

/Sofie

Alla kämpar vi med problem och gör så gott vi kan... man kan behöva berömma sig själv för det man faktiskt gör... för alla av oss gör varje dag en massa bra saker... det är lätt att inte se de bra sakerna man gör utan bara problemen... men livet blir lite lättare om man kan berömma sig själv...

Jag ser mig inte som särskilt duktig, jag sitter mest vid datorn och dricker kaffe. Nån gång träffar jag vänner, tar mig till läkaren eller case managern annars gör jag liksom inte så mycket.

Det här med medicin beror lite på hur många sjukdomar du har hur den slår. Du har ju bara vanföreställningssyndrom, så du får väl många biverkningar. Jag har fyra olika sjukdomar: Asperger, paranoid samt schizotyp personlighet och vanföreställningsyndrom. Dessutom har jag också haft en depression och en psykos UNS och varit sjuk i snart 10 år. Och då planar biverkningarna ut. Allt "tryck" i medicinen går åt att hålla sjukdomarna på plats. Om jag känner mig trött någon gång beror det antagligen på symptom från någon av mins sjukdomar. Jag har haft olika medicner, men på Risperdal har jag alltid orkat hålla igång. Jag tycker man blir piggare av Risperdal. Dessutom grubblar man inte lika mycket och man blir mindre sexfixerad.
Så utan medicin kanske jag inte skulle orka hålla igång så mycket som jag gör.