Stress ger försämring

Mer
18 år 1 månad sedan #34099 av Isa-Alise
Svar från Isa-Alise i ämnet Stress ger försämring
-
Mer
18 år 1 månad sedan #34100 av Sofie
Svar från Sofie i ämnet Stress ger försämring
Jo... visst är det så. Behöver också säga det där ordet till mig själv många gånger. Att förlåta är också ett slags accepterande tror jag, inte resignera, utan acceptera och gå vidare. Blir fri från det förflutna.

/Sofie
Mer
18 år 1 månad sedan #34102 av Katt
Svar från Katt i ämnet stress ger försämring
<!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="8)" title="Cool" /><!-- s8) --> Jag har också märkt att jag mår sämre vid stress att rösterna och hallucinationerna blir värre.Har nyss genomfört en flytt.äntligen har jag internet hemma igen.Blir så förbannad och missnöjd ibland jag vill mer än jag orkar. bara bio häromdan var en pärs. men det var värt det .man ska inte isolera sig för mycket.Hellst skulle jag vilja klara av ett jobb i framtiden.Jusst nu kan jag knappt åka buss själv.Gruppboendet jag flyttat till är dock bra.
Mer
18 år 1 månad sedan #34105 av Fredrik
Svar från Fredrik i ämnet Stress ger försämring
Du är säkert en underbar mamma Isa-Alise. Jag tycker inte du skall sluldbelägga dig själv så mycket som du gör. En tonåring som haft en mamma som varit sjuk i perioder är det nog närmast naturligt att hon försöker bryta sig loss och försöker hitta sitt eget liv. Du är underbar som du är tycker jag, försök tänk lite på dig själv också.
Mer
18 år 1 månad sedan #34106 av flisan
Svar från flisan i ämnet Stress ger försämring
Jag tror att de flesta alltid gör så gott de kan.
Isa-Alise, försök att inte klandra dig själv så mycket. Du har gjort vad du kunnat. Jag förstår att det är jobbigt om din dotter inte mår bra. Men förhoppningsvis så lugnar det ner sig. Hon måste kanske göra sina egna misstag...tyvärr....
Mer
18 år 1 månad sedan #34107 av Anki
Svar från Anki i ämnet Stress ger försämring
Isa-Alise, tror det mesta blivit sagt i de sista inläggen. Förlåta sig själv är det svåraste som finns tycker jag. Speciellt när det gäller barnen (det bästa är inte gott nog). Ändock så tror jag att du är en supermamma på det allra bästa sätt du har kunnat.

Vi drabbas av olika saker i livet och bitterheten över"varför just jag" finns åtminstone hos mig varje dag. Att inte räcka till är en ständig plåga (jag vill ju orka ha mina barn varannan vecka). Hoppas du får rätt hjälp på rätt sätt.

Anki

Ps Har du kontakt med dotterns pappa? Hoppas du inte tycker jag är för
närgången. En pappa kan ju hjälpa till som bara en pappa kan. Tyvärr är det ju inte så i alla relationer Ds