Miljöpåverkan

Om det är 50% chans att en enäggstvilling drabbas av schizofreni när den andra har det så tycker man ju att miljön borde betyda väldigt mycket för utvecklandet av sjukdomen.
Dom har precis samma genuppsättning. Och vad dom mer har gemensamt är ju också uppväxt-tiden och den tidiga miljön (den som formar oss som människor).
Ändå så klarar sig 50% av enäggstvillingarna ifrån sjukdomen. Jag funderar lite över hur chanserna då skulle ökat om den ena tvillingen fått en mycket sundare miljö ända från starten.
Det borde betyda att chanserna skulle ökat dramatisk för den tvillingen som fick den sundare starten i livet.

Hej Fredrik,

Jag tror också väldigt mycket på uppväxtens påverkan vid psykisk sjukdom. Risken är att bli bitter över det som över mycket annat. Men om man kan se vissa orsaker till sina problem så kan man ju lägga det gamla bakom sig och gå vidare. Det finns olika sorters läkedom.

/Sofie

Här kommer en länk angående denna tråd. Det skall bli spännande att följa forskningen på epigenetiken framöver.

uppsaladirekt.com/web/artikel.ph ... id=2208298

Tack för en intressant länk Fredrik som förklarar hur miljön påverkar generna och varför enäggstvillingarna blir lite olika trots att de har identiska gener. Ju mer olik miljö de lever i desto mer olika verkar de bli.

Här kommer lite mer om hur epigenetiken verkar....

Ett utdrag får texten i länken:

"Under rubriken ”- Varför blir vi som vi blir” talade områdeschefen för Psykiatrin Heman Holm om de senaste revolutionerande forskningsrönen inom ämnet EpiGenetik.

– Det visar sig i råttförsök att hur råttmammor man tar hand om sina råttungar, hur mycket de gosar med dem, sätter spår på genetisk nivå, berättar Herman Holm.

Man talar om mammor som slickar sina ungar mycket, high-licking, och de som slickar sina ungar lite, low-licking.

- Mammans beteende kan låsa eller låsa upp en del genetiskt material. DNA blir inte förändrat i sig, men delar av DNA kan bli tillgängligt genom beteendet, berättar Heman Holm.

I försök togs ungar från en low-licking mamma och gavs till en high-licking. Ungen blev då high-licking. Ungen kom att se annorlunda ut i sitt hormonella stressystem, som styrs av DNA, jämfört med sin biologiska mamma. Egenskapen som förvärvats förs vidare till nästa generation. Vad detta har för betydelse för oss människor vet man ännu inte. Våra processer pågår under längre tid än hos råttungar."

www.skane.se/templates/Page.aspx?id=123637

Jag blir lite rädd för undersökningar som visar på ökad sjukdomsrisk om man är uppfostrad på ett visst sätt. Det kanske stämmer, men jag vill inte skuldbelägga mina föräldrar.