Sjukdomsinsikt

Tror att jag har en neuropsykiatrisk åkomma i botten. Sedan har schizofrenin tillkommit.
Förnekar inte det.

Jag var från starten av psykosen inne på att jag hade fått schizofreni, så jag har sjukdomsinsikt från början och sökte mig direkt till psykiatrin. Tror det är viktigt att ha det i starten för att undvika medicinavbrott och ytterligare psykoser. Det är psykoserna som är handikappande. Om man är medveten kan man nog maskera symptomen så att de inte märks utåt så mycket. De som saknar sjukdomsinsikt upplevs av omgivningen som sjukare.

Numera tycker jag inte jag är sjuk direkt utan i ganska hyfsad form. Skulle aldrig själv säga att jag är sjuk nu.

Bristande sjukdomsinsikt pratas mest om vid schizofreni, men jag tror det är bristande sjukdomsinsikt i alla psykiska sjukdomar vid akuta besvär. Har man haft ångest i 30 år borde man märkt att man oroar sig i onödan, men de saknar väl sjukdomsinsikt under ångesten och det framstår som verkligt för dem just då.

Jag kopplar sjukdomsinsiktfrågan direkt nu till om man har vaneföreställningar om världen, en själv och vårdapparaten - om man har det, då har man inte sjukdomsinsikt.

Att inte ens inse att man är sjuk när man går på sjukersättning, det skall jag inte vara för respektlös heller mot. Jag själv sökte vård för 40 år sedan, men kunde inte förstå att värken jag hade, kunde bero på psykiska problem. Idag så förstår jag att det var psykosomatiskt, det hade jag ingen aning om då.

Har inte sjukersättning längre. Det har jag inte haft på drygt ett år.

Min kp, sade till mig, att du ser inte sjuk ut och agerar fullt normalt, jag anser att du är fullt frisk. Jag sade bara, frisk med medicin ja, men det ville han inte köpa.

Både min gamla mor och i kyrkan så sade dom att "du är ju frisk". Men det är jag ju inte - jag har praktiskt taget alla vanliga listade schizofrenisymtomen.

Men däremot är jag (eller var för något år sedan) "högfungerande" eller vad det heter. Jag tolkar det hela som att intellektet kan fungera halvok trots biokemiskt kvaddad hjärna, med schizofrenisymtom. Är man troende, så har ju läkarna tydligen inställningen, att så länge det inte är fråga om religiösa vaneföreställningar, så är det ok - självklart gäller ju religionsfrihet.

Jag vet att villoandar varit inblandade ibland - men det luriga är att speciellt om man är okunnig så gör man egna misstag. T.ex så kommer jag ibland på eller blir hjälpt ur löjliga misstag.

Att agera fullt normalt tror jag är vanligt fenomen att egentligen är det oklart om man gör det - man kanske skulle sätta siffror på hur stor skillnad det är?!