mm, det är väl så att man behöver utomstående för att avgöra vad som är vanföreställning eller inte då, svårt när man inte riktigt känner att man kan lita på folk dock...
Jag kan ändå acceptera möjligheten att jag kan ha dem men när jag diskuterar med psykolog och läkare så känns det lätt som att det blir fel. Framförallt så känns det som att jag knappt vågar säga något för att jag blir rädd att de ska tro att det är knäppt typ. De säger ju inte rakt ut att de tycker att det är en vanföreställning alltid utan mer att de inte håller med om vad jag tänker. Jag hatar verkligen förlusten av kontroll som det innebär att säga vad man verkligen tänker.
