Är detta psykotiskt?

Hej, jag är ny här på forumet.
Jag tänkte fråga lite.

Jag har för 6 år sen haft gränspsykotiska upplevelser enligt min förra läkare, vad det nu menades med. Jag var rädd, ångest och panikångest - det var nu som allt började gå åt helvete. Jag var rädd för "djävulen" som jag blev rädd för när jag hde läst om det i en bok. Jag var skiträdd och kunde knappt sova och kollade under min säng och i skåp hela tiden för jag var rädd att nån var där. Vid Denna tidpunkt fick jag även för mig att en manlig släkting våldtgit mig. Efter några månader klingade det värsta av och jag fick sertralin som minskade ångesten som var rent ut sagt helvetisk både fysiskt och psykiskt. Och jag lade de föreställningarna åt sidan.

Sedan har jag efter detta trott att jag har olika sjukdomar pga ångesten som gjorde att jag kände mig fysiskt sjuk. Och även att det är nån inlägenheten så jag inte vågar sova. Är rädd hela tiden att nån ska göra illa mig. När jag duschar, sover, är på stan t ex. Har även börjat tro ibland att mina vänner vill mig illa.

Det senaste året har jag i perioder hört som en dov röst inifrån som vill mig illa. Hade en synhallis när jag var hypomanisk. Är diagnostiseras bipolär men jag är rädd att detta har att göra med psykos eller liknande. Vad tror ni? Har även tvångssyndrom. Är idag 24 år. Har en schizofren i släkten som jag inte känner. Tack ni som läst <3

Mvh // Jo

Hej och välkommen!

Har du ett religiöst förflutet eftersom du tror på djävulen. Man kan säkert vara gränspsykotisk
vid bipolär sjukdom.

Hej och tack! Nej jag har ingen religiös bakrund. Läste bara om djävulen i en bok och så klängde rädslan sig fast.

Låter som paranoia i alla fall och som jag kan känna igen mig i från psykotiska skov. Har schizoaffektiv diagnos och har haft både humörsvängningar och psykoser. Och synhallis......Jesus på korset grät tårar av blod.....såg jag.... för många år sedan.....utan missbruksproblematik då.

Hej och välkommen! Jag botade min paranoia genom att faktiskt utsätta mig för fara, jag lämnade min dörr olåst på natten bara för att tvinga mig att sova ändå. Nu är det absolut inte att rekommendera, men jag gjorde så. Numera låser jag dörren och iakttar normal försiktighet och jag varnade mina grannar från att gå fram till mig när jag sov.

En granne som inte gjorde som jag sagt till henne, när jag kände att någon var typ en meter ifrån mig vaknade jag och jag hade sinnesnärvaro nog att lossa händerna så det inte var knutna nävar, utan jag slog uppåt med bägge händerna men inte med knuten hand. Hon låg och ojade sig på golvet och tog sig om näsan och vred sig. Dock uppstod inget blodvite.

Ha, ha hon undvek att komma upp efteråt, men hon var då rejält berusad. Jag har fimpat telefonen och låst dörren för idag.

Vet inte vad jag skall ge dig för råd utom hitta ditt eget sätt för att bli kvitt din paranoia. Detta för att var och en har sin egen metod.

För många år sedan var jag inne på dåvarande Wettergrens bokhandel i Göteborg på Grönsakstorget och gick och tittade på böcker, där fastnade jag vid en bok, en barnbok, men titeln gjorde mig frapperad då bokens titel var, "den snälle herr Belsebub" Tog inte i den med tång en gång, men boktiteln fastnade i huvudet. Man vet inte var den onde dyker upp!