Mitt brev till läkaren...

På fredag ska jag träffa min läkare för samtal och jag har lite att berätta för honom. Har skrivit ner mina tankar på papper för att sedan läsa högt för honom när vi träffas.

Vad tycker ni om texten? (Läs nedan)

Hej XXX!

Sedan jag fick börja med ECT har jag mått JÄTTEbra dagtid. Jag har blivit helt förändrad och känner mig mycket energisk och glad. Jag mår förträffligt och känner mig näst intill manisk ibland. Jag är dock oerhört rastlös och kan inte sitta still i många sekunder. Sitter jag framför datorn snurrar jag ihärdigt på stolen eller dinglar med benen. Jag har svårt för att koncentrera mig och känner mig splittrad och tankspridd. Något som hänt under dagtid och som skrämt mig är att jag hört någon som ropat på mig. Det har hänt när jag varit i hästarnas hage och jag har svarat på den som ropat. Saken är dock den att det sedan visat sig att det inte varit någon i närheten. Det har gjort mig mycket förvirrad och rädd, rädd för att jag inte längre har kontroll över det som är verkligt och det som inte är verkligt.

Mitt mående svänger väldigt kraftigt. Dagarna är ju jättebra men kvällarna är oerhört tunga och jobbiga. Jag får kraftig ångest kvällstid och är livrädd att någon är utanför min lägenhet och väntar på att överfalla mig. Jag vågar inte gå nära min ytterdörr eller mina fönster om kvällarna. Detta innebär att jag inte alltid vågar gå in på toaletten ens, eftersom jag då måste gå ut i hallen och nära dörren. Jag vågar heller inte ha tänt i min lägenhet för då är jag rädd att det ska synas ute att jag är här. Jag har också HÖRT att någon knackat på min dörr och gått på min trappa utanför. Det har gjort mig fullständigt skräckslagen. Några kvällar har jag tagit mod till mig och ringt till 3:an och pratat med nattpersonalen där. De har kunnat lugna mig lite, men rädslan kommer tillbaka efter en stund. Jag tycker att jag hör personer utanför min lägenhet hela tiden och är jätterädd att de ska göra mig illa. Vissa kvällar har jag gjort mig själv illa genom att skära mig. Jag känner mig då helt desperat och kan inte hantera ångesten längre. Då gör jag nästan vad som helst för att slippa.

Överlag så är dessa svängningar i måendet väldigt jobbiga. De går så ofattbart snabbt så jag hinner knappt med. Under dagarna kan jag tänka förnuftigt och tycker att kvällarnas upplevelser är tokiga och ”knäppa” men när det väl är kväll känns allt så verkligt att jag inte kan låta bli att tro på det som händer.

Nu vet jag inte riktigt vad du har för problem men brevet låter bra. Du kanske också kan ta med något om hur din omgivning uppfattar dig.

Hur omgivningen uppfattar mig tror jag inte att jag behöver skriva om, för med på mötet med läkaren ska både min stödperson och min pedagog närvara och de träffar mig ofta och ser hur jag fungerar. Mitt problem är Asperger och AD/HD men hur mina senaste symtom ska klassas som överlåter jag till läkaren.

Så till sist; Tack för att du svarade i min tråd

Jag tycker att ditt brev är jättebra. Du får sagt det du inte vågar säga på ett lättförståeligt sätt. Ett bra knep att skriva ner det man inte kan med att få sagt! Lycka till...

Väldigt bra skrivet. Du nämnde att du har en pedagog. Vad gör pedagogen och vad har hon för utbildning?

Mycket bra att du skrev ned vad du vill säga... det är tydligt och klart skrivet...