paranoia

jahg komå en sak när jag pratade lite med "kompis" där.


Om jag skulle vara mördare, och sen blir jag "paranoid" för att polisen ska ta mig, fast de inte alls vet att det är jag som är mördaren o e ute o snurrar, är jag då paranoid?

var går gränserna?

Om du är en mördare ska du ha dåligt samvete, annars är du psykopat, vilket många mördare är, psykopater.

Paranoid är om du har vanföreställningar om att människor pratar bakom ryggen eller snarare konspirerar mot dig, även om det inte finns någon grund till sådana föreställningar.

/Sofie

Jo, men jag har ju vanföreställningar om att polisen är ute efter mig, på spåret, fast de inte är det.
OK, de har anledning at vara det, men de är det inte.
Jag bara oroar mig fast jag e safe.
E jag då paranoid?


samvetet spelar ingen roll för just den frågan, det är ju en moralfråga..

Är en bödel en mördare som ska må skit?
Visa hur moralen logiskt går?

Man klassificeras nog inte som paranoid då utan det anses nog då normalt att tro att polisen är en på spåren fast de egentligen inte är det, men hur skall man veta det. Paranoia eller förföljelseidéer är i psykotiska sammanhang vanföreställningar och ofta rejält skruvade. Vid paranoid personlighetsstörning är paranoian inte psykotisk utan mer som utpräglad misstänksamhet.

Jo, men vid vanlig paranoia så "vet" man ju inte heller att ens "fiender" inte är en på spåren.

Den inre upplevelsen måste ju vara densamma?