ja, det har jag gjort i stort sett hela tiden. men för mig tar inte medicinen bort allt. jag har alltid förföljelseidéer men inte riktigt så fantastiska o storslagna längre. mer vardagsjävulskap.
Jag hade ett långt insjuknande, ungefär ett år. Från början tänkte jag på döden hela tiden och fick panik. Sedan på sommaren därefter insjuknande jag snabbt. Det kryllade av insekter inuti min kropp. Kackerlackor och gud vet allt. Tyckte att jag lättade från jordens yta och gick och höll i mig hela tiden i det som var i närheten. Stridsplan på himlen sänkte sina missiler över mig. Solen blev liksom svart och giftig och den tog mig in i ett evigt mörker. Människor blev otydliga och befann sig långt bort ifrån mig. Svårt att beskriva det hela.
