Det är bra att vara diagnotiserad så man får klarhet i saker och ting. Och kan vara förberedd och ev förhindra psykoser.
Nackdelen är att självkänslan sjunker när man förstår att man inte är som andra och kan få egna helt oförklarliga förklaringar till händelser mm.
När man alltså förstår hur fel det är, då får ens jag en knytnäve på hakan och man vill helst gå och gömma sig någonstans.
Men det är iallafall bättre att få diagnoser trots allt.
Har man ont i magen vill man veta varför och har man psykiska problem vill man veta varför.
Jag tycker min diagnos asperger är en hjälp eftersom jag får rätt till bidrag och syselsättning då.
Sedan så är psykosdiagnosen bra för att jag ska få medicnen, men jag vet ju inte säkert om jag behöver den eller ej?
