Schizofrena med sjukdomsinsikt kan drabbas lättare av depressioner. De som saknar sjukdomsinsikt är nog inte deprimerade över att de har schizofreni, men de kan ha andra problem föreställer jag mig. Anhöriga kan tjata om att de skall söka vård fastän de är friska. Förhållandet till anhöriga kan därför vara ansträngt. Eventuell tvångsvård kan uppröra och upplevas som plågsam. Hallucinationer, vanföreställningar och paranoia kan säkert vara plågsamma när de är verkliga. Så visst kan en utan sjukdomsinsikt säkert lida mycket fastän de inte anser sig vara sjuka.
Som jag sagt på andra ställen; just nu har saker bara frusit och allt är tyst och det känns som dom viskar utan att jag hör. Har som sagt också blivit dumpad pga att jag inte var "normal".
Ja nu känner jag mig som en värdelös människa. Jag har typ insett, elr inser stundvis att jag måste ha hjälp. Det fräter för jag har som stora hål i mitt liv då jag trott mig vara på båda andra ställen och kännt annan existens och varit påväg åt olika håll som person. En person som aldrig funntis.
Nu är det jag som har problem och är så sårbar i detta kalla samhälle. Jag är den dom skrattade åt på tunnelbanan och jag är den som kan råka ut för detta när som helst igen.
Medicineringen med Haldol verkar ju helt random, när jag tagit den långa perioder har den knappt hjälpt, bara pyttelite. Sen vissa gånger då jag slutat äta den i några veckor DÅ blir det iaf tyst och mindre underligt och ja ni fattar.
Sen kommer det smygande tillbaka efter nån månad elr så.
Fatta att man då tappat hoppet på att någonsin bli en helt normal människa.
Jag har sjukdomsinsikt ibland men när tänker på det en längre tid så desto osäkrare blir jag på vad som är vekligt och inte.Kanske är det jag som håller på att lära mej hur verkligheten är medans jag lämnar mäniskorna bakom mej.
