Hade inte tid att skriva igår, men vill gärna reflektera lite över detta tillstånd.
Anledningen till att jag ställde frågan var att jag tidigare befarade att jag skulle gå in i något liknande.(Hade t.ex inga tysta tankar. Mina tankar bestod av främmande röster och att jag "tänkte högt". Med det sistnämnda menar jag att jag hörde också de tankar som inte var främmande. Problemet som utlöste farhågan att jag skulle gå in i ett annat tillstånd (där samtliga tankar var främmande) var att också en del av de egna tankarna ibland blev främmande.)
Ovanstående är relativt lätt för mig att förstå eftersom det är baserat på egen erfarenhet, men jag har ibland lite svårt att ta till mig det andra skriver bl.a det nisse skrev angående detta. (Kanske behöver jag bara läsa igenom texten en gång till)
Är lite osäker på om det är detta befarade tillstånd som nisse upplever. Kanske kan man uppleva något liknande utan att den egna tanken försvinner helt.
När jag försöker förstå det andra upplever ger jag mig ibland ut på hal is... Om man har förmåga att sålla det rösterna säger kanske man kan integrera "budskapen" i det egna jaget..., men som sagt jag vet inte om jag förstår.
Personligen har jag hela tiden strävat efter att förhålla mig så likgiltig som möjligt när jag hör något som är främmande, men det är först nu när röstupplevelserna inte är lika intensiva som jag lyckats i min strävan.(Till skillnad från tidigare hör jag numera mest enstaka ord eller lite mummel...Ibland hör jag dock början på en mening som jag till min stora irritation ofta fullföljer, men då inser jag att det är jag som tänker något så det är inget problem. Vidare är majoriteten av mina tankar tysta...)
