Fantasio skrev: Jag fick psykos utan uppenbar anledning första gången jag fick psykos. I maj månad dog mammas bästa vän och veckan efter blev jag LPT:ad med svåra bröstsmärtor. Fast jag hade gått omkring "dödssjuk" i flera månader innan. Dödsfallet var droppen som fick bägaren att rinna över.
Jag tar in information och bearbetar den omedvetet såväl som medvetet. Det behövs inte så mycket i mitt fall för att jag ska "gå sönder". Men jag har faktiskt dåligt samvete att jag inte tarvade vård efter att min lillasyster dog.
Allt är inte psykos för att man mår dåligt. Det finns sorg också. Sorg räknas nog inte som sjukdom och brukar gå över naturligt. Det finns "frusen" sorg där man kört fast i sin behandling av det nya läget. Då kan man behöva prata med någon. Det kan vara en i sjukvården eller någon i kyrkan om man inte har någon vän som kan hjälpa.
Jag bryr mig inte längre. Jag har jobbat in att hålla avstånd och tvätta händerna men för övrigt är det inget särskilt. Jag (vi) är ju hemma mycket ändå så det förändras inte. Det enda jag gör avkall på är att gå till gymmet och styrketräna. Men den här isoleringen kan ge upphov till kreativitet och nys vanor. Nya sätt att hantera livet. Jag funderar ju på att avsluta gymnasiet och istället styrketräna hemma. Kan spara både energi och pengar. Jag slipper lämna Loppan ensam
Tror också att det kan komma ut kreativitet ur den här Corona-krisen. Rekordmånga söker till sjuksköterskeprogrammet i höst. Idag syns det vilka som gör nytta.
