Ovan vid att vara frisk

Jag har under sommaren pratat väldigt lite med de inre rösterna. De gömmer sig när jag är med andra människor vilket jag har varit nästan hela sommaren.

Så fort jag är ensam tittar de fram. Varför är det så?

Jag har känt mig frisk under sommaren. Det känns ovant. Det känns skört.

Jag känner oro att jag gör mig själv sjuk. En präst jag talade med sa att det inte är sant, att jag skuldbelägger mig själv för att jag är sjuk, och att jag därför tror att jag skapar sjukdomen själv. Men jag vet inte riktigt, det känns som om jag gör mig själv sjuk ändå, som att jag inte riktigt vill/vågar bli frisk.

Friskheten kommer så sakteliga.

Jag har det som du, Josa, att rösterna inte stör mig när jag är bland folk. Det är ju positivt.

Rösterna är en påminnelse om att du behöver vara noga med att ta din medicin. Annars kan man få värre hjärnskador och höra röster jämt och ständigt. Hu!

Varför vissa människor blir sjuka och andra inte, vet nog ingen. Därför är det viktigt att inte skuldbelägga sig själv. Det blir en kvarnsten runt halsen helt i onödan. Men, visst, slutar du med medicinen utan läkares inrådan och blir sjuk igen, så är det ditt fel.

Jag är noga med medicinen idag men det har tyvärr inte alltid varit så.

Första gången jag fick medicin slutade jag på egen hand, jag trodde inte på sjukdom utan att jag var förföljd av andar. Jag förstod inte hur medicinen skulle hjälpa mig med det. Jag kan undra hur det hade varit idag om jag ätit medicinen från början.

Röster kan komma vid stress och ångest, men vanligast är att de kommer när det är tyst och stilla. Det kan vara bra att ha på radion eller musik för att motverka röster. Titta på TV är också bra.

Det där med att inte vilja eller våga bli frisk är vanligare än man tror. Egentligen är det inte friskheten i sig utan rädsla för den förändring som det innebär att leva som frisk. Vi människor styrs av tröghetslagen och den innebär att vi behöver en knuff i rätt riktning, knuffen kan vara i form av medicin och/eller terapi.