En psykos?

I början av min sjukdom hyste jag något slags förvirrat hopp om att detta bara var som en förkylning och att allt skulle återgå till det s k normala sedan. Men den dagen kom aldrig, bättre, mycket bättre, men aldrig riktigt bra. Så jag får säga som Nisse, psykosen ligger som ett lågintensivt raster över min tillvaro.

Man kan säga att under psykos är man väldigt egocentrisk och ens ego är av världsbetydelse.Men grandiositet ingår i psykos.

Har aldrig varit särskilt grandios! Det jag berättat om min utbildning är garanterat sant, men numera är jag en ganska fattig liten gubbe som bor i en etta ca 4km från Rådhuset i centrala delen av stan. Men det finns de som har det värre, både ekonomiskt och bostadsmässigt här på viska (i övriga Sverige också). Höll på att bli psykotisk i söndags, mycket pga att jag minskat i vikt sedan i somras och var så hungrig. Det där med att äta har jag till och från haft svårt med sedan 1972.

Att ha en psykos är knappast Grandiost man är i konstant underläge rösterna härskar inom en ett jäkla dividerande med dem varje dag, de har foten ovanför en och man hukar under sulan på storfot