Hej!
Är diagnosticerad med schizofreni, en svår psykossjukdom som ofta kvarstår hela livet. Fem första åren är värst och har högst risk för självmord.
Man återsjuknar i psykos cirka 1 gång var tredje år och det som sker är att gränsen mellan ens inre och det som händer omkring en luckras upp. Man får svårare att förstå vad som sker och tankar och känslor förändras successivt mot de psykotiska.
När man först börjar känna på sjukdomen påbörjar man något som kallas en prodromal fas. I denna fas börjar man känna misstänksamhet mot omgivningen, känner inte igen sig själv och en gradvis ökande tillbakadragande från vänner och skola. Man kan se att en person som varit aktiv och engagerad till slut bara sitter hemma och inte har någon lust till samvaro och engagemang.
I den aktiva psykosen som kommer efter den prodromala fasen så finns det två typer av symptom. Den ena gruppen kallas positiva symptom och den andra är negativa symptom.
De positiva symptomen är saker som läggs till i upplevelsen, t.ex. att höra röster eller att få en felaktiv tro om sin omgivning. En grej man måste veta om schizofreni är att det är en väldigt personlig utveckling som ser olika ut vid varje fall. Därför kan det va svårt att identifiera sjukdomen eftersom uttrycket på symptomen ser så olika ut.
Negativa symptom är saker som gradvis försvinner från personen som lust och en vilja att socialisera, personen blir till slut inbunden i ett skal och kan ibland bli okontaktbar. ibland talar man om autistiska drag vid schizofreni.
I alla fall så sker den prodromala fasen i tonåren för män och psykosen brukar blomma ut kring 20 i samband med att vuxenlivet ska påbörjas och som sagt så är det när sjukdomen är nykommen som tragedin är som störst och riskerna som medföljer är som högst.
Mina psykoser innefattar en gränslöshet och en oförmåga att hålla tillbaka flödet. Det har något av en manisk valör och om inte jag blir omhändertagen och blir extra medicinerad så blir jag sämre och det är som att sjunka in i ett mörker med misstänksamhet mot andra människor. Gradvis plockas välmåendet bort och stresströskeln blir lägre och lägre, så pass att enkla saker som att handla (människor) blir svårt.
Författare till inlägg
