Vanföreställningars innehåll - betydelse för fortsatt vård?

undrar varför?

Jag tyckte jag kände ett behov av att berätta för någon om dem. Funderade mycket över innehållet i dem..

Jag har läst att läkare inte diskuterar vanföreställningarna för de tycker att de blir generade av dem. Jag tror själv att det är viktigt att diskutera vanföreställningarna för att få dem helt avfärdade som vanföreställningar. Det kan vara viktigt för då kanske man lättare genomskåda vanföreställningarna vid nästa psykos. Min egen erfarenhet är att vanföreställningarna utgår från verkliga händelser i ens liv och sedan skruvas det till något och blir overkligt. Jag tror att om det utgår från verkligheten kan vanföreställningarna vara svårare att avfärda, när man befinner sig mitt i psykosen.

admin jag tror det ligger något i det. Vet inte om de blir generade. En psykläkare borde väl hört det mesta? Kan det inte vara så att de avfärdar vanföreställningars innehåll som ngt trams?

Jag tror att många är väldigt rädda för att tala med andra
om sina vanföreställningar.

Väldigt svåra att avfärda tycks vara vardagliga vaneföreställningar som inte direkt är psykotiska men grundar sig på otrygghet och ganska snäv livserfarenhet och samtidigt på en fantasi om att man är mycket mera känd än vad man är. Jag vet en person (Obs! nu talar jag inte om den släktingen som jag tidigare har skrivit om här på forumet) som vill prata väldigt mycket och man har inte alltid tid att lyssna på. Jag har sagt åt henne att hon borde skriva memoarer.

Hon vägrar definitivt att skriva något, inte ens dagbok. Hon påstår att det skulle bli en sådan uppståndelse med sådana "avslöjanden". Faktum är att hon inte ens skulle få något publicerat, Historierna är så triviala att de definitivt inte har något nyhetsvärde (eventuella skönlitterärara värden skulle vara en annan sak).

Är det inte så att man tolkar verkligheten på ett annat sätt?

Att man "ser och förstår" och använder detta i sitt agerande.

Att förstå (för en utomstående) kan kan ibland vara delvis möjligt (exempel "storhetsvansinne") till en komplett annan tolkning av verkligheten där syn och hörselhallucinationer helt kan styra en "sjuk" människa till en obegriplig handling.

Dessa tolkningar av olika vanföreställningar kommer delvis från upplevda "händelser" som utomstående.