Psykologer, hur ska dem va...?

Tack, det var en utmärkt ide! Det ska jag göra till fredag då jag har min nästa session.

Stämmer inte personkemin, så avskaffa psykologen och byt. Jag har aldrig varit förtjust i psykologer.Ganska obehagliga människor många gånger,vars främsta uppgift är att hjärntvätta en. Den bästa hjälpen man kan få är ifrån gud. Besök någon kyrka och ta nattvarden. Det sanna ljuset vinner alltid över mörkret till slut.

Jag utbildar mig just nu till just psykolog och känner mig lite bekymrad av era inlägg. Är det såhär de flesta känner inför sina psykologer? undrar jag. Min tanke kring mitt framtida yrke är ju först och främst att göra mitt bästa att förstå och sätta mig in i hur personen i fråga tänker och känner. Jag har verkligen ingen lust att hjärntvätta någon. Min ambition är att försöka hjälpa människor att själva förändra sina liv eller inställningen till sina liv i en positiv riktning. Att vara ett stöd och att erbjuda verktyg. Nån slags hjälp till självhjälp. Där det är patienten/klienten som formulerar målen, inte jag.

Jag funderar på... Säger ni till psykologen om ni känner er missföstådda och nedtryckta av deras sätt att behandla er? För det tror jag är viktigt. Psykologer är (oavsett vad folk tror) inga tankeläsare. Jag hoppas att era terapier går bättre framöver. Och att det inte är så att merparten av mina framtida kollegor är hjärntvättare hela bunten...

jennynen,

Har man varit i "branchen" ett tag blir man avtrubbad och mer eller mindre ointresserad av patienten.
Patienten märker detta väl eftersom han själv blivit psykolog omedveten till han egna psykolog. det blir kort sagt ombytta roller pga att den riktiga psykologen inte orkar bry sig utan helst vill hem och kolla film eller dylika.

jennynen,

Jag har gått i psykospsykoterapi under sex års tid, och det hjälpte mig att förstå mig själv och min familj bättre... däremot botade det inte min psykos, vilket psykologen trodde skulle hända... bemötandet var för det mesta mycket bra, och terapin värdeful för mig...

Nu har jag fått börja i KBT, jag ska gå några gånger och vidareutveckla mina strategier... det känns spännande att få pröva denna teknik... en helt annorlunda känsla än med den psykodynamiska terapin... det här ger praktiska knep och insikter om hur jag och andra fungerar mycket snabbare än min förra terapi...

Jag tror båda sorterna hjälper en, fast på olika sätt...

Vad gäller bemötande så har jag alltid känt att jag kan säga ifrån åt min terapeut om jag inte gillar en tolkning eller en övning, mm... jag känner mig nog rätt jämlik i relation till terapeuten... inte i något underläge... jag vill ju utvecklas... och terapeuten visar på en möjlig väg... jag tar till mig det som passar mig... och struntar i resten...

Gäst,

Med enbart negativa tankar blir psykologen "hjärntvättare och avtrubbad". Positiva tankar skulle kunna ge "verktyg för återhämtning" i stället för hjärntvättare" och "erfaren" i stället för "avtrubbad".
Det krävs intresse, kunskap, erfarenhet och uthållighet för att kunna ge rätt stöd.