På den öppenvårdsmottagning jag går till ska jag tala inför anhöriga till psykosdrabbade om min väg ut ur psykos som hjälp för de anhöriga och så de kan få hopp. Detta känns bra då jag är fri från besvär och kan bidra med vad som förhoppningsvis är insiktsfulla lärdomar om hur man kan ta sig ut. Min tid med att må dåligt kändes som ett perverst fängelse men någonting som har med vilja att göra fanns ändå inom mig och kunde utvecklas för att samla kraft till återhämtning. Det har varit en tuff väg till att åter komma till sysselsättning och att tänka positivt kring det. Mycket tankar kretsar kring hur man kan leva med en skörhet och samtidigt inte hindras från att våga saker som man gjort innan insjuknandet. Det handlar om att återfå kontrollen över vardagen och att inte känna sig stigmatiserad.
Starkt av dig att återhämta dig och berätta om dina erfarenheter av det för andra. Säkert väldigt värdefullt och nyttigt för dem. Är det länge sedan du insjuknade?
