Varför terapi?

Geta skrev: Min terapi bestod av att jag fick bolla mina funderingar med en annan människa i flera år.
Det hade inte hänt mig tidigare i livet.

Det hade jag gratis ifrån en psykolog på sjukhuskyrkan i en 5-6 år. Hon var det bollplank jag behövde för att stärka mig själv och få ett bättre självförtroende :angel

Vad gäller massage och kroppskännedom, blev jag helt såld på det att en annan människa gjorde massage på mig. Det var en ren njutning i att någon tog i mig. Blotta beröringen gjorde att jag fattade grejen med massage och på den vägen är det. Därför är jag intresserad av att både ge och ta emot någon som tar i ens kropp. Det skapar bara må bra känslor hos mig.

Min terapeut var ansluten till Försäkringskassan, så det blev inte särskilt dyrt.

Den terapi som är viktig att få är:
Patientutbildning typ ESL
Familjeutbildning
Socialfärdighetsträning

Psykosrisken minskar från 40 % till bara 5 % då, så risken att få en psykos då är liten. Det är dock viktigt att man inte avbryter medicineringen för det leder nästan allt (96 %) till psykos. Om jag själv fick komponera min egen behandling, så skulle jag börja med kognitiv rehabilitering och sedan de tre behandlingar som jag listat ovan.

Familjeutbildning borde mina föräldrar få..
Ska fråga min terapeut om det finns här jag bor, jag har aldrig hört talas om det innan jag började läsa här.

/Fragile

För mig har psykodynamisk terapi funkat bäst. KBT var inte alls särskilt bra för mig. Jag tror helt enkelt att jag inte var redo för det då...?

Sedan har Basal Kroppskännedom varit en hit. Där jag har lärt mig att vara mer i kroppen än bara uppe i huvudet. Att känns jorden under mina fötter.

Jag får även massage av en sjukgymnast kopplad till psykiatrin. Det har fungerat bra då han har hjälpt mig att släppa mycket stress ut ur kroppen, med överansträngda, spända muskler och så.

Jag är mycket nöjd med den hjälpen jag har fått nu men det tog många år innan de tog mina symptom på allvar. Men nu stöttar de mig genom allt.