Psykoterapi vid schizofreni

Jag har fått frågan om jag skulle vilja testa på psyko-terapi, men jag har inte kännt något sug efter det. Det jag varit med om har jag kunnat bearbeta själv och jag har fått prata om det med min kontaktperson som varit ett stöd för mig.

Jag tror inte psykoterapi gör någon större märkbar skillnad på min sjukdom. Har man väl fått schizofreni så tror jag att det är svårt att bota den på det sättet.

Däremot tror jag på nya mediciner som kan bota sjukdomen. Och det skulle vara spännande om det visade sig att det är kynuren-syran som ligger bakom sjukdomen. Själv hoppas jag mycket på det.

Kynuren-syran är förhöjd hos personer med schizofreni. Och forskare har visat på att kynurensyran har en direkt inverkan på signalsubstanserna.

Tänk om det kunde vara så enkelt att det är så att om man får en normal halt av kynuren-syra i kroppen så börjar signalsubstanserna att fungera normalt igen och man skulle bli helt botad från sjukdomen.

Jag har haft en liten mail-kontakt med en av forskarna som forskar på just det här och hon skulle höra av sig om dom kom till ett genombrott.

För dom som är intresserade så finns brevet i den här tråden:

<!-- l --><a class="postlink-local" href=" www.viska.se/phpBB3/viewtopic.php?f=1&am...c.php?f=1&t=5021 [/url]<!-- l -->

Admin1,

Du verkar ju vara väldigt insatt i ämnet ser jag. Dock är jag säker på att du misstar dig på en mängd punkter, vilka av platsskäl är svåra att redovisa här.

Allmänt vill jag redovisa till professon i socialpsykologi Tor-Johan Ekeland som i ett flertal arbeten skrivit om detta och som förövrigt kommer att föreläsa på en konferens om psykologiska behandlingar vid psykos i Göteborg 27 oktober. ISPS (The international society for the psychological treatments of the schizofrenias and other psychosis) arrangerar. Föredraget heter "DIAGNOS – MAKT – PSYKOS". Mer information kan erhållas av www.isps.org och <!-- e --><a href="mailto:dualis@swipnet.se]dualis@swipnet.se[/url]<!-- e -->.

De ståndpunkter som du framför kan tyckas vara okontroversiella men är det på många punkter inte alls. Det förs en livlig debatt utifrån kunskapsteorietiska synpunkter, såväl som vetenskapsteoretiska där det är uppenbart att hänvisningen till "vetenskapligt dokumenterad effekt" saknar täckning just när det gäller psykoterapiområdet, men är tillämpbart på ett annat sätt inom naturvetenskapliga områden som medicin. Däremot används denna hänvisning som en slags reklampelare för att föra fram terapimetoder som bättre passar in i medicinparadigmet som kbt.

Att på ett naturvetenskapligt sätt 'bevisa' effekt är 'notoriously difficult', och det gäller i synnerhet för psykiatri och psykoterapi.

När det gäller psykiatri saknas t ex nödvändiga biologiska och objektiva markörer. Grovt förenklat är alla diagnoser i psykiatri syndromdiagnoser (i bästa fall). Och alla slutsatser som kan dras utifrån kliniska prövningar av läkemedel (det som utgör grunden för vetenskapligt baserad läkemedelsterapi) och som går utöver det studien exakt visat är strikt talat bara hypoteser, dvs inte längre strikt vetenskapligt - utan mer eller mindre sannolikt.

Att Barbros metod har effekt är dessutom omöjligt att bevisa ur ett naturvetenskapligt perspektiv. Men det kan heller inte uteslutas. Det kan heller inte uteslutas att det är Barbro själv som har haft 'effekt'. Och här ligger en hel del knepigheter. I all psykoterapi finns svårigheten att skilja metoden från behandlaren. Det går inte att syssla med psykoterapi utan att såväl behandlare som patient vet att terapi pågår. Studien går inte att göra 'double blind', eftersom det skulle förutsätta att terapeuten inte vet vilken terapi hon/han sysslar med. Det går inte heller att göra sk 'cross-over' studier av ovan nämnda skäl. Kriterierna för 'golden standard' kan därför aldrig uppfyllas på psykoterapi. KBT är (pga högre grad av standardisering) visserligen lättare att mäta än andra psykoterapiformer, men det säger inte särskilt mycket egentligen. Brist på bevis är nämligen aldrig i sig bevis. När det gäller psykoanalys är jag tveksam om det ens bör räknas som en terapiform? Däremot kan dynamisk psykoterapi, t ex insikts- och interpersonell terapi, vara det. Problemet är att metoden kräver en anpassning till individen, vilket försvårar standardisering (och därmed mät- och jämförbarhet), vilket inte är detsamma som att effekt inte kan visas. Det kan visst visas, men inte på gruppnivå.

Och fö finns andra kriterier för vetenskaplig sanning, t ex utifrån ett samhällsvetenskapligt perspektiv. Likväl är orsak-verkan sambanden även där 'notoriously difficult to prove' liksom i de flesta andra vetenskapliga sammanhang.

Jo Bateson,
Medicin är alltså inte naturvetenskap. Bara så att du vet vad du talar om.

Det var ett mycket vederhäftigt inlägg, SylviaPlath, det ska du ha all heder för!

Men jag tänker ibland på den lilla historien om fyllot som letade efter sin nyckel i gatlampans sken... "Vad håller du på med", frågade en förbipasserande granne. "Letar efter min nyckel." - "Har du tappat den här?" - "Nej, men det är bättre ljus här."

Likadant är det med psykoterapi. Bara för att man inte kan bevisa att den är effektiv enligt RCT och naturvetenskaplig metod, så betyder det ju inte att den är mindre värd för oss. Vi vill alla fall ha psykoterapi!

Jag anser att psykoterapi handlar om förståelse, meninggörande, och begripliggörande. Det som kallas för psykisk sjukdom handlar ju ofta om en kommunikation som brutit samman. Och där kan psykoterapi vara en hjälp att skapa mening i det till synes meningslösa.

Jag skulle önska att alla som behöver skulle ha rätt till psykoterapi (men naturligtvis inte de som inte önskar det, för det är ju många här som inte alls är intresserad av psykoterapi har jag förståt)!

När det gäller psykoanalys delar jag inte din uppfattning. Jag tror istället att modern psykoanalys, särskilt den relationella skolan är ett mycket bra sätt att göra sin värld och sitt förhållande till medmänniskor begripligt.

bateson, jag har skrivit min egentillverkade förut, men du vet nog inte om den;

Jag tror jag tappat förståndet, men du behöver inte hjälpa mig att leta efter det! För Jag finner det nog själv! Å ,du, jag letar ju här under lyckstolpen där det är ljust, och inte tio meter bort där jag tappade det!