Det är så trevligt att vara intresserad av någon. Ännu trevligare att vara helkär. Men jag inser snabbt varför det aldrig skulle gå, varför personen inte är intresserad tillbaka och varför det aldrig skulle hända något. Jag hatar det. Samtidigt är det en sån fin känsla innan man inser alla de där sakerna. Suck.
Varför skulle ingen kunna bli intresserad av dig?
Vad baserar du den vetskapen på?
Jag tycker inte att du ska döma ut dig själv så där. Det låter som du bara är nere och har svårt att uppskatta dig själv, men sådant kan ändra sig. Efter ett tag kanske du känner annorlunda.
När man är som mest nere är det svårt att tro att någon någonsin ska kunna tycka om en. Men det tror jag mer beror på det faktum att man är deprimerad än att det är sant.
