Sex

Nej, jag tror inte att sex är en tillfällig eller permanent lösning på psykiska problem.
Men kanske det kan vara en vägledning eller en hänvisning för var och en att fråga sig vad man söker när man tänker på sex. Är det ett intimt förhållande, eller vänskap, eller makt, eller närhet, eller ömhet, eller bara att vara någon annan levande varelse nära?
När man på sextiotalet talade om att bryta "sexvallen" var det lika mycket i intresse av att gå de hämmade tillmötes som att vara mera ohämmad och att våga vara mer öppen om sina sexuella behov och sina sexuella, och sensuella, lustar för att både våga vara mer av sig själv och att våga dela med sig mer av sig själv.
Hade psyko-analysens fader Sigmund Freud rätt när han talade om sexualiteten, eller har sexualiteten flera dolda sidor som vi än idag, hundra år senare, har svårt för att samtala om och att se att vi inte är ensamma om?

Det stämmer att sexualdriften är stark och en psykologisk drivkraft. Freud pratade ju även om sublimering? Gjorde han inte det? D.v.s. att omvandla sex-energi till andra viktiga saker, som konst, skrivande, teater, dans, alla uttryckande former av livet, även religion.
Sex är mer än fortplantning, sex är mer än bara nakna kroppar, sex är mer än samlag. Ett uttryck, en utstrålning, energi.
Sex kan missbrukas, det är väl just det som gör det svårt att tala om det. Vet att i närheten av där jag bor blev en flicka våldtagen för inte så länge sedan. Tror också att en annan anledning till att det är svårt att tala om sex är just att det är så intimt och så laddat och privat. Något som måste upplevas enbart med den man älskar. Så är det.

/Sofie

Nej, tycker verkligen inte att man ska samtala om eller diskutera det man gör i sängen med sin partner med någon annan än den det angår. Det vill säga sin partner.
Men sex idag har väl mer blivit en slags gymnastik för minst två personer?
Sublimerad sex?
Eller är just de nakna känslorna det som är mest tabubelagt?
Läser roman efter roman och det verkar som att varje modern bestseller innehåller en eller flera sexscener och att missförstånd uppstår så att författaren kan hålla läsarens intresse vid liv.
Sex som en gemensam upplevelse av trygghet och naturlighet, eller en uppvisning för en frånvarande publik?
Eller ett gemensamt klättrande uppför njutningarnas berg, för att nå toppar och falla ner i dalar?
För visst säljer sex. Det som förr i tiden var just en sublimering i konst, litteratur, musik, teater, dans m m är idag en konsumtionsvara. Ett tidsfördriv i väntan på något annat.
Ett konstverk som inte innehåller sex idag är mer intressant än ett ständigt utdelande av hemligheter till alla.
Eller är sex bara ett bivis på brist på fantasi?

Pja, i min analys så måste jag säga att freud hade rätt rätt.

Sex är ju enda logiska anledningen til allt, i förlängningen. Fast man kan bolla makt och sex relativt som jag ser det utan att känna ngn helsaning framträda......