Det bästa med att vara ensamstående/singel

Jag tror det är den här tanken med barn, som förstör de flesta förhållanden? I alla fall de med fertil och viril ålder.

Fjärrkontrollen ständigt i min hand kan byta bort det visserligen mot snöskottning, vedbärande o hänga upp lampor. Man kan ju även ha två tv-apparater. Att inte ha barn är något jag är nöjd med. Det är en stor frihet. Men hade jag haft barn så hade jag varit nöjd med det också.

Nja, lite överkurs kanske! Men träffade på en mamma igår med barnvagn på coop med en slocknad blick i ögonen och väldigt fundersam. Ja, jag är en av dem som vet att man måste vara väldigt försiktig sexuellt med en kvinna, men det var ngt av det värsta jag genomled för så längesedan, att ta så stor ansvar för sin gärning. Jag tror det var det som knäckte aspergaren i mig!

Att bli förälder mot sin vilja är väl typ det tyngsta som kan hända, o det händer i dagens samhälle främst män för det är kvinnan som har makten över det. Men de flesta talar ändå med viss stoltet över barnen sen när de vant sig. Och det är väl bra det. När jag var ung sa de vuxna: skaffa inte barn för tidigt, du kommer ångra det. Men jag har aldrig hört om någon ångra sina barn. Så det var bullshit. Nu inser forskarna att naturen är mäktigast o att vi är gjorda för att skaffa barn som unga egentligen.

Ja, men det gäller också rätt tidigt att inse sin begränsning! Om jag hade blivit pappa som ung, då hade jag nog helt förlorat vårdnaden kring barnet/barnen? Men på den tiden fanns inte aspergern i vanlig mening i folks medvetande! Jag grät en gång i samband med ett försök till samlag! Jag kände det som att jag svek partnern.

Fy fan, jag har alltid behandlats hårdhänt av medierna, dem är dem enda jag kan skylla på med denna faktor i åtanke. Men kanske jag hade växt ifrån den förmodade aspergern, vem vet. Men jag var så jävla barnslig då!