Hur stötta varandra...

Synd att han minskade på medicinerna så att helgen blev förstörd för honom. Förhoppningvis återhämtar han sig snabbt, när medicineringen återupptas. Den bästa hjälpen är nog närvaro och förståelse, men inga förebråelser. För de flesta händer nog liknande saker varje gång man försöker sluta med medicinen. Jag har läst att det bara är 10 % som klarar sig utan återfall då.

Jo det är tråkigt... han föröker sluta lite då och då med medicinen, och det brukar leda till att han mår sämre... men det är inte så konstigt att han vill minska dosen för han har rätt mycket medicin och känner sig känslomässigt avstängd av all medicin...

Jag ska försöka att inte säga något negativt till honom, bara stötta, fast jag är besviken att vi inte fick helgen tillsammans...

Detär lätt att förebrå, i tonfall eller kroppsspråk även om man inte säger något... svårare att bara visa att man tycker om när man är besviken...

Men jag tycker mycket om honom och hoppas att han snart är sig själv igen, mår bra och kan vara hemma hos oss i vår nya fina lägenhet...

Flytten var nog rätt stressande för honom, liksom att vi gick back ekonomiskt... kan ni tänka er, vi förlorade både hela hans bostadstillägg och hela mitt bostadsbidrag när vi flyttade ihop!!!!! Det är 3800 kr mindre än vi hade förut!!!! Så oro för ekonomin påverkar oss också...

Visst blir det billigare att bo tillsammans... vi har ju en hyra, en elräning, en telefonräkning, osv... men nettot blir ändå mycket mindre pga att vi förlorat bidragen...

Hej! Vill bara säga att man ändrade reglerna för samboskap för några år sedan. Tidigare hade jag och min dåvarande sambo var sitt bostadstillägg oberonde av att vi bodde ihop.

Vi beräknades helt plötsligt såsom varande gifta, och du kan ju grunna på hur mycket mindre hon och jag fick efteråt i vår gemensamma kassa....

Också där var det frågan om tusenlappar mindre i månaden

År 2004 gick vi igenom gamla papper som var dags att rensas ut, min sambo sade; Jag har inte mer pengar nu än för tio år sedan!

Det gjorde att jag skrev ett brev adresserat till Göran Person på Regeringskansliet Rosenbad och påtalade det! Fick bla bla till svar av en som faktiskt inte besvarade frågan!

-

Ja, Isa-Alise! Det är inte mer pengar nu.

Det även om man räknar kronor och ören som faktiskt valören står på!

Kan bara säga att allt går upp i pris men vi som har sjukersättning ser de över axeln på. Jag tycker faktiskt vi är värda mera!

Jag har framkastat tanken, som förövrigt en del kommunalpolitiker själva framfört. detta över partigränser.

Nämligen en medborgarlön för dem som är svenska medborgare.
Dvs en grundplåt för alla. Från och med att man föds skulle en adekvat lön sättas in på ett konto, ett slags bidragslön som man kan leva på.

Tex pengen, skulle kunna ersätta barnbidrag, skolpeng, de som gör lumpen skulle också få det, de som är pensionärer, arbetslösa socialbidrag osv

Sedan skulle det var fritt fram att arbeta efter sin förmåga! Och dessutom betala skatt! Visserligen högre än idag men jag tror faktiskt att hela samhället skulle tjäna på det!

För de som är låsta ekonomiskt sätt av regler som man har när man lever på bidrag, skulle inte bli jagade om de själva kunde arbeta ihop lite till sig själva och familjen.