Du kan också bli älskad

Grattis! Det jag oroar mig över är om man skaffar sig ett förhållande och partnern bli uttråkad för att man
inte jobbar. Såna saker man oroar sig över, men man kanske inte ska tänka på det och
hoppas det går bra.

Man får hålla sig aktiv med att röra sig där ute och läsa böcker <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->.

Det låter ju positivt, jag väntar själv på någon som vill dela sitt liv med mig.

Jag känner likadant. Har varit i ett förhållande sen i maj förra året. Det längsta förhållandet jag haft. Jag älskar henne jättemycket. Tyvärr träffas vi inte så ofta. Hon har nyligen bott i Tomelilla ett tag för studier o då träffades vi inte så ofta. Nu har hon flyttat tillbaka till Bjuv o jag hade hoppats att vi skulle träffas i helgen, men det verkar inte bli så, mest mitt fel. Men mitt nyårslöfte var att umgås mer med henne. Hon söker lägenhet här i Ängelholm, o jag hoppas att hon får en snart. Kommunen verkar ju bra på att fixa fram boende...
www.engelholm.se/Nyhetslista/Boende-till...da-i-Angelholm-2017/ :evil:

Sen brukar det vara att vi träffas hos en gemensam väninna, men både jag o hon vill träffas mer på egen hand.

När jag låg inlagd på psyk runt 2003-2004, så var det 2 st som blev kära i mig. Men en slutade jag träffa när jag blev utskriven, hon var dock snygg, men det var inte tillåtet för patienter att ha sex på avdelningarna. Men hon som var ful fortsatte ringa mig nästan dagligen i 12-13 år efteråt, nu har jag inte hört av henne sen jag sa att jag hade en flickvän. En gång låg jag på ett annat sjukhus, då tar hon reda på numret dit o ringer för att fråga vad jag har för strykjärn hemma... :rolleyes: