Bortom horisonten

Det jag längtar efter är att ta mig bort ifrån denna stressen som finns i samhället idag och flyga iväg bortom horisonten och få finna lugn och träffa en tjej och segla på öppna vatten och känna frihet. Bort ifrån flamseri och ytlighet och finna ett själfullt liv med rätt humor och välbefinnande. Ett djupt och värdigt liv, men med mycket glädje. Jag tänker en del på Nissegossens inre resa. Jag har läst den mer ingående nu och den är kraftfull och större än liv. Tänk om man får uppleva detta med en tjej. Tack nissegossen för inspirationen. :be <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

Det kanske finns andra som vill ta del av denna inspiration! Jag vill också leva ett harmoniskt liv med en tjej! Sålunda är frågan, var hittar jag denna "inre resa"? (P).

Besök någon RSMH förening eller träffpunkt... där kan man träffa andra som också har haft psykiska problem och som har förståelse för hur man mår... så träffade jag min sambo...

Jocke! Sökte den på viska.se och orkade inte vara uthållig i att finna länken, så du får Nissegossens inre resa i repris. <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

<!-- l --><a class="postlink-local" href=" www.viska.se/phpBB3/viewtopic.php?f=1&am...c.php?f=1&t=4201 [/url]<!-- l -->

Frågan är, finns det ngn tjej, som kan besvara dessa filosofiska tankar, eller är det för djupt, måhända?


Sannolikheten för att något sker är större än att inget sker!

Kan man förvänta sig att något sker helt av själv? Processen har sitt maskineri där alla delar behövs för att det rent logistiska ska ske. Vad i så fall behövs det då för beståndsdelar för att det rent vetenskapligt uppstår en konklusion? Vi har i o f sig de förväntade reaktionerna på att något ska ske. Att tingen ibland smälter ihop till en fusion, beror av dem nödvändiga attributen såsom att tryck, hastighet och atmosfär samverkar.

Om vi säger att människan förväntar sig en reaktion, vad är det då som sker? Sannolikheten för att något inträffar måste vara 100 % ! Sen kan man fråga sig om man måste räkna med tidsaspekten? Rent filosofiskt är det klurigt, eftersom sannolikheten borde vara större, att någonting inte sker! Om man räknar tal, så har man en förväntan att det leder till en slutsats. Om det är en felaktig ingrediens i själva formeln, så innebär det att uträkningen blir fel, eller?

Man utgår från att diversionen blir irrelevant, eftersom dem fejkade siffrorna inte kan överta de reella siffrorna. För att formeln ska fungera krävs det att något händer i utarbetandets process, frågan är vad händer? Problemet är att livet är en process, som antingen utvecklas artificiellt eller naturligt. Att det sker en bearbetning för att processen ska kunna startas, tyder på att en kedjereaktion måste uppstå eller att det sker en kemiskt eller en fysikaliskt reaktion på det som är livets grundbult (atomerna).

Någonting i Jordens atmosfär lever och dör i en ”kort” organiskt process, där början och slutet är livets skapelse och förmultnande som en del av livets ekologiska process. Allt däremellan behöver inte ha hänt, i så måtto att vi själva kan påverka enbart det som sker inom sin egen atmosfär.

Livets tomhet rent filosofiskt kan beskrivas som ett väsen där vacuum uppstår, sen kan man fråga sig om det finns ett skeende inom detta tillstånd? Livet och döden är beroende av hur dem kemiska och fysikaliska principerna samverkar eller för självständiga processer på olika plan.

Tror att passiviseringen av processen bara är ett s k statiskt tillstånd, där väntan ingår i människans och livets natur. Att vi helt enkelt färdas med en hastighet som korrelerar beroende av minst två yttre faktorer (miljö, trygghet). Korrelationen mellan det som sker och inte sker, är alltså två storheter oberoende av varandra växelvis samverkar till ett resultat där den ene är beroende av den andres existens och tvärtom! Alltså behöver det som inte sker vara en förväntad reaktion på att ingenting kommer att hända? Fel, det händer hela tiden ngt oväntat som sker inom det som är rimligt inom möjligheternas ram.

Vad är det oväntade? Är det något som tillhör slumpens skördar? Eller är det något som vi alla måste ta med i beräkningen och ta tillvara som ett nytillskott till ”familjen” Människan (naturen). Men oftast klarar vi inte att handskats med det oväntade, överraskningens effekt kan ha en chockverkan på ens struktur i o m att man inte klarar att ta ansvar för det som sker.

Överväldigandet av ens förväntade möjlighet, gör att det blir ingenting som sker till slut. Så vad kan man säga om sannolikheten för att båda ”tingen” samverkar eller inte, är beroende av en exakt utgångspunkt, där de numeriska siffrorna inte kan falsifieras, utan utgår från lägesnivån, där ”tingen” mår bäst av en psykodynamiskt verkan, där man ibland måste suggerera fram ett resultat, för att siffrorna ska kunna visa sig vara korrekta.

Einstein sa att han vägrar tro att Gud spelar tärning med universum. Som du förstår, så är livet hela tiden en dynamiskt process, där ingredienserna har en förutbestämd reaktion, så länge man inte manipulerar storheterna. Växelverkan låter bra, men likformigheten har också sin statiska betydelse. Fortsättning följer förhoppningsvis!

Einstein sade; Gud spelar inte tärning, ändå gör han det!
Och Jocke; Det blir ingen fortsättning på den texten!