När jag pratar med min chef, antingen i telefon eller träffar henne på riktigt är det väldigt obehagligt och efteråt får jag konstiga tankar. Tankarna säger att det inte finns någon utväg och att jag ska hoppa ut genom fönstret eller framför ett tunnelbanetåg. Det är något med min chefs röst som sätter igång det där, som om hon planterar tankarna inne i mitt huvud. Jag vill ju inte dö så tankarna har inte med mig att göra egentligen. Det konstiga är att jag kan mejla med henne hur mycket som helst men så fort jag hör henne är det kört, hon har en malande och monoton röst och håller aldrig tyst längre än för att kunna andas in. Nån som har varit med om något liknande? Det här ger mig grav ångest och jag är livrädd för henne.
Jag känner igen det väl. Tror du inte det kan ha att göra med att din chef bara är kopplat till ditt arbete och du kanske känner att det är för tidigt att tänka på jobb? Så var det för mig. Min chef ringde mig ganska tidigt efter att jag kommit hem från en inläggning och det sista jag ville tänka på då var jobbet.
