rädsla för psykiskt sjuka

Hejsan allihopa!

Jag har ett problem som bekymrar mig mycket. Jag har fått för mig att folket i mitt bostadshus vet om att jag är psykiskt sjuk och att de är rädda för mig. Jag har svårt att koppla bort dessa tankar och undrar om någon har tips på hur man bemästrar detta problem, man kan ju inte gå och be om ursäkt hela tiden för någonting man inte gjort. Det är väldigt krävande att möta rädda människor hela tiden. Detta kan vara inbillning.Jättetacksam för svar.

Hej Musiker,

Det är bra att du är medveten om att det är något du inbillar dig. En tanke som brukar hjälpa mig när jag blir misstänksam är att andra människor lever i sin värld och är fullt upptagna av sig själva och har inte tid att tänka på mig. Att saker händer runt omkring som inte har med mig att göra är en ganska lugnande, skön och avspänd tanke.

Lycka till. Har du någon att prata med om detta?

/Sofie

Tack Sofie, känner mig lite lugnare nu . Du verkar veta vad det hela handlar om. Det är så att det hela började med att en senil tant här i huset sa till mig att jag skulle flytta och då satte hjärnan igång på högvarv. Jag undrade vad hon hade fått detta ifrån och om det var flera i huset som ville ha bort mig. Jag har löst detta problem genom att fråga vissa grannar om de hade hört någonting om detta men det hade dom inte. Man kan ju inte vli vräkt bara för att man är annorlunda och att vissa grannar tror sig kunna ställa en diagnos på en. Sofie du kanske skulle kunna dela med dig av dina erfarenheter till mig. Jag vet inte hur man får kontakt med personer här på forumet. Hör av dig om du vill.

Tack Sofie!

Det lugnar också mig, av att läsa dina ord: jag kommer precis från bowlinghallen, där jag är varje dag...och alla känner alla!
Men bara idag, har jag en svart t-shirt på mig, där det stod Martial Art Institute, från min gamla kung-fu-tränings tider...och hela tiden var jag väldigt ängslig för att de andra skulle känna sig RÄDDA för mig, samtidigt som det ju är häftigt med kung-fu :rolleyes:

jobbigt jobbigt...bara så skönt att komma hem - och stänga in sig, för sig själv, bort från alla "blickar"/intryck

Jag ska försöka ta till mig det du skrev!
Tack
K

Jag är själv väldigt rädd för psykiskt sjuka personer, trots att jag väl själv räknas till denna grupp. Jag är rädd för vansinnesdåd av psyksjuka på tunnelbanan eller när jag är i affärer. Av någon anledning är jag dock aldrig rädd när jag är på psykosmottagningen för där verkar alla patienter så himla lugna och snälla. Orsaken till min rädsla kanske är min överkonsumtion om kvällsblaskor typ aftonbladet och expressen, de är ju aldrig sena att rapporter om psykiskt labilia personer som begår brott.

Allt prat om alla farliga psyksjuka känns överdrivet. På mig verkar det som om 'vansinnesdåden' begås under helt andra omständigheter än 'normal' psykisk sjukdom/skörhet. Ofta i kombination med alkohol och droger. Det känns som om de här vansinnesdåden inte har särskilt mycket med 'vanlig' psykisk sjukdom/skörhet att göra. Däremot ger det smaskiga rubriker. Och det förstärker vanföreställningar om att våldsbrott och psykisk sjukdom i sig skulle hänga ihop... så skönt då för alla ännu icke klassificerade... (suck...).

Klassiska destruktiva 'vi och dom'-fördomar. Skyll på den svage. Sparka den som redan ligger...