rädsla för psykiskt sjuka

Det känns bra att flera kunde ta till sig mina tankar om att misstänksamheten minskas av att man ser omvärlden som oberoende av en själv.

Musiker, om du vill lättare komma i kontakt med personer här på forumet kan det underlätta att du loggar in som medlem. Då har du möjlighet att skicka personliga mez till exempel.

Jag känner också att det väckte en del tankar det som Sylviaplath och AmandaS skriver om psykisk sjukdom och rädslan för våldsamma psykiskt sjuka.

Personligen tror jag att rädslorna handlar djupast sett om en rädsla för sånt som man bär på inom sig själv. Tror många av oss både s.k. normala och sjuka har mycket aggressioner inom oss, mycket i det omedvetna som vi inte vill kännas vid. Skillnaden mot de kriminella är att oftast finns det något som har gjort att hämningarna som de flesta människor har för sina impulser har släppt. Kanske under påverkan av alkohol eller droger.

/Sofie

Så är det ofta för mig folk tittar konstigt för jag inte alltid beter mig som dom...som dom kallar normalt...en kompis brukar säga till mig på skoj att hissen inte går ända upp hos mig...ibland bryr jag mig inte men ibland blir jag lite ledsen....det känns jobbigt när folk tittar konstigt på en ...

jag har varit med om detta flera gånger....att dom som ska "ta hand om mig" typ behandlings hem eller dylikt har trott att jag har varit för besvärlig för att kunna hjälpa...dom läser mina papper och får upp en värsting bild på hur ja skulle kunna tänkas vara men de stämemr inte överens med vewrkligheten därför blir ja glad om folk inte läser mina papper det står så mycket hemska saker där i massa diagnoser massa behandlingshem massa om min barndom massa om misshandel m.m
de är int elätt att vara människa men man får stå på sig de kommer bli bra en dag...nu vill dom lägga in mig igen efter några vändor på psyket...ett behandlingshem för en längre tid typ ett år eller så...dom tror att de kan hjälpa mig att få bearbeta mina bekymmer och ta bort de som är jobbigt så ja kan må bra men ja är skeptisk har ju bott på ett tjugotal hem...sen ja va 14 år till ja blev 20...flyttat runt i landet och levt härbärgargång....jag är fortfrande labil och nojjar lätt upp mig..kan höra röster men inte lika mycket som vanligt...de är bra att man kan få medeciner så man kan slippa de nästan helt
jag vågar inte berätta för någon att jag är alkolist vet inte vad eller hur man berättar en sådan sak..någon som vet????
Jag försöker men det går inte...bor på gruppboende och träffar personal dagligen som delar ut medecin de är snälla personer dom oroar sig ofta för mig och varnar om alkoholen men de gör inte så mycket ja dricker på för det....

musiker,

När du drabbas av tanken att grannarna vet om att du är psykiskt sjuk och rädda för dig skriv ner denna tanke på ett papper. Skriv sedan ner alla bevis du har för att det är så. Skriv också ner bevisen som tyder på motsatsen. Värdera sedan bevisen och formulera en tanke som överenstämmer med bevisen t.ex. Jag tror att grannarna vet att jag är psykiskt sjuk, men jag har inga bevis för det och oroar mig säkert helt i onödan över det. Om man håller på så där kan tankarna försvinna till slut.