syns det att man är sjuk

Hejsan allihopa!

Det känns ibland hopplöst, man försöker prata och vara trevlig men det känns som folk ser rakt igenom en och ställer en diagnos. Det känns som en del redan vet vem man är utan att man har pratat med dom. Blickar och ansiktsuttryck är svåra att tyda. är det någon som känner igen denna problematik och har lärt sig hantera den. Jag vill bara bli behandlad som en vanlig människa.

Hej

håller med Dig...det är den eviga frågan för oss psyksjuka: syns det eller syns det inte? jag menar, om man har ett gipsat ben, så syns det ju, väldigt tydligt...men det är mycket svårare när det gäller tankar/känslor!
Dessutom är det känsligare <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->

Jag tror det hjälper något om man försöker tänka/vara "neutral"...och inte överdriva/förminska så mycket :rolleyes: skriva ner sina tankar/funderingar (till nästa gång) är också bra... <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Lycka till
K

-

Jag brukar tänka ibland om det syns att jag är psykiskt sjuk, men jag tror inte det eftersom jag märker inga reaktioner hos folk som tyder på det. Jag tänker därför numera inte så ofta på det, men det är en jobbig känsla som det nog egentligen är bäst att ignorera. Skammen får inte trycka ner mig.

I vissa sammanhang och med vissa människor har det hänt mig att man blir förvånad när jag berättar att jag har bipolär sjukdom eller att jag är psykiskt sjuk. Jag tycker att det är lättare att smälta in i storstaden också. Där jag växte upp på landet var jag en udda fjäder redan från början, eller så blev jag det.

det är märkligt i andra kretsar så är det ju det som gäller, att vara så udda som möjligt.

Var dig själv. Tyck om dig själv. Var ärlig.

Jag vet inte vad jag ska säga nu.

hoppas att ingen blir ledsen för att jag yttrar mig.

/Sofie (full)

-