För 35 år sedan var jag omplacerad på en arbetsplats inom sjukvården. Det var känt att jag var psykiskt sjuk. Jag hade utbildning för jobbet- var snarare överkvalificerad. Då såg man snett på mig. Nu såg jag på nätet att en arbetskollega från den tiden stöttar en kvinna med schizoaffektiv sjukdom och är emot all diskriminering. För 35 år sedan mobbade hon mig på grund av mitt handikapp.
Mobbare är ofta onda, men alla kan ju ändra sig och välja en bättre väg i livet.
Tur för den schizoaffektiva kvinnan i sammanhanget, ju.. som slipper bli mobbad på sin arbetsplats. Mobbing kan resultera i självmord.
Har då varit med om utfrysning, men själva klimatet numera pekar på att samhället alltmer har börjat förstå psykiskt ohälsa på allvar?
Ja, träffade en gammal klasskamrat från tiden längesedan när jag gick undersköterskeutbildningen som jag hoppade av. Han var lite stressad, men vi pratade lite om min gamla pv som jag sålde för trettio år sedan. Men då såg dem allvarligt på sinnessjukdomar.
Är det inte snarare att det gått mode i det här att vara antidiskriminerande. Vad man innerst inne tycker och tänker behöver inte ha förändrats. Jag tänker på HBTQ och rasism.
Ja! Nog blev man mobbad med drag av Asperger och autism som jag hade. Är nog så att samhället är mer upplyst idag än för 35-40 år sedan, mycket tack vare nätet. Sedan vågar folk säga ifrån idag mer än under 70 och 80 talen, alla protester då handlade om politik.
