undrar..

ja undrar om man kan bli inlagd för att man skär sej?
tar nämligen blodprov va tredje månad och då ser dom.
mår ju bra förutom ibland bara..

samma om man måste sy..kan dom lägga in än då?
har fått sy 3 ggr och de är ingen som har brytt sej..fråga inte ens hur ja mådde?

hur förklarar man hur man mår?
hur förklarar man att man fortfarande skär sej trots att man har de bra nu?
ska nämligen förklara för min psykolog vad ja har för problem..men ja vet inte vad ja har för problem..vet bara att de kryllar av dom..men vet inte hur man ska förklara dom..speciellt de här med skärandet..de känns som om de inte e nån mening me o säga de..oroar bara i onödan?

Det är viktigt att du diskuterar med din psykolog om alla de bakomliggande orsakerna till varför du skär dig. Att skära sig brukar ofta bero på att man har mycket ångest eller att man har jobbiga känslor som man har svårt att hantera själv. Därför kan det innebära en lindring att känna en smärta som är påtaglig och fysisk för att mildra den inre smärtan.
Jag har också hört de som säger att skärandet blir som ett beroende, man har svårt att sluta med det när man väl har hållit på ett tag. Kanske är det så för dig? Jag menar, du säger ju att du mår ganska bra så behovet borde då vara mindre att skada dig själv. Om det inte innebär ngn form av bestraffning förstås. Att du inte tillåter dig själv att må bra.

Man blir bara inlagd nuförtiden om man har klara självmordstankar eller om man har tankar om att skada andra. Försök i första hand att reda upp allt detta hos din psykolog. Var öppen och ärlig, ingenting är för svårt eller för läskigt för att inte sägas.

Helt jävla sjuk är psykiatrin, har jag förstått..
Blir bara inlagd inom speciella saker.
Hatar min läkare, hon frågade bara om det var djupt när min "morsa" sa att jag skurit mig.
Det gör väl fan ingen skillnad...

Man ropar efter hjälp av psykiatrin (rätt i örat) o vad får man ingen jävla hand att hålla sig i....


PSYKIATRI=BULLSHIT

jag satt på paragraf 12 hem när jag skar mig första och sista gången.det var något jag gjorde för jag såg andra göra det och tänkte att det måste väl finnas en mening till varför dom gör det.trodde väl att det skulle rädda mig.

Lustigt att de som vill ha vård inte får vård, men de som inte vill ha vård de får vård. Hmm alltså, var är världen påväg?

min psykolog vet att ja har skurit förut..men de va ett tagsen, men har aldri slutat helt..´
skär för ångesten, sen är de en vana, såfort ja börjar må lite dåligt skär ja..inte djupt men endå..ibland blir de ju djupare.
har skurit mej sen ja va 13, de är liksom 8 årsen nu..o folk har vetat om de hela tiden..men finns ju inget man kan göra åt de verkar de som..
de e de att ja vet inte hur ja ska beskriva hur ja mår..för de är så mycke.. de e så rörigt..enda ja vet är att de är åt helvete för de mesta.
sen mår ja ju endå bra på dagarna o så..oftast..o de e de enda som e viktigt..eftersom ja måste ta hand om hästarna o så.

vill kunna hantera ångest o så på annat sätt, men vet inte hur..aldri någon som har sagt hur man ska hantera den, förra gången fick ja bara utskrivet lite lugnande piller som ja skulle ta när de blev så..men de hjälper ju ingenting..dessutom funkar dom inte ens..gör bara att ja skär djupare eftersom ja känner mindre då.

kan inte åka in nu nämligen eftersom ja inte hinner, har så mycke o göra o kan inte bara lämna djuren..men hade gärna velat..kan inte må dåligt hemma liksom..alla här tror ju att ja mår bra..så kan inte visa nåt..lite jobbigt..