När är det okay att ljuga?

Hal ål.

Att man inte berättar om sin diagnos för vem som helst är inte detsamma som att ljuga. Med den logiken ljuger man hela tiden så fort man inte berättar något..   

När någon frågar vad jag pysslar med nuförtiden brukar jag svara att jag är sjukskriven. Det är sällan någon som frågar vidare efter det. 

Det är aldrig någon som frågar vad jag pysslar med.

Mig händer det ganska ofta, så fort jag träffar någon gammal bekant faktiskt. Inte basunerar jag då ut att jag går på en verksamhet för personer med psykiska funktionsnedsättningar.

Många tror ju jag är hemlighetsfull, när jag inte berättar allt som dem förväntar att jag borde göra. Jag tycker personligen jag har svårt med gruppsociala dygder, då jag har svårt att höra alla detaljer då blir jag oftast tyst. Ljuger man om man själv tycker att man är ovanligt pratsam med bara ngn annan person. Men jag har lärt mig att man inte kan säga allt till ngn , så länge man känner att man inte orkar prata om vissa saker. Beroende på att vissa kan ifrågasätta vad man säger.

Om någon direkt frågar vad jag jobbar med, vilket händer ofta när man träffar nya personer, då säger jag att jag har sjukersättning. Ingen brukar rota vidare i det och varför. Men om jag får frågan varför säger jag att jag har en psykisk sjukdom. Ljuger alltså inte, men undviker ämnet om det går.