Självskadebeteende som enskild diagnos?

Tycker du att självskadebeteende borde vara en enskild diagnos? Det är många, framför allt tjejer, som lider av det. Många blir kanske feldiagnostiserade med borderline. Vad tror ni?

Själv tror jag inte riktigt att bara självskadebeteende är tillräckligt att ha som diagnos, eftersom det är ett symptom på något annat. Å andra sidan blir också självskadandet något eget eftersom det har så många nivåer och verkar på så många sätt. Det kan bli ett vanebeteende och ett beroende, en drog och något man gör även när man inte är så mycket ångest. Det får en egen identitet, ångesten växer sig runt just skärandet precis som maten för den ätstörde.

Ja... Vad tycker ni?

Det viktiga är väl att förstå varför personen skadar sig och att ha en effektiv behandling som lyckas få bettendet att försvinna... KBT eller DBT hjälper en del...

Jag tror dock att det är olika om man skär sig för att ropa på hjälp eller få uppmärksamhet än om man skär sig för att döva ångest...

Man måste ha mycket smärta inom sig om man förmår
att skära sig för att övertrumfa den inre smärtan.

Isa-Alise skrev: Det viktiga är väl att förstå varför personen skadar sig och att ha en effektiv behandling som lyckas få bettendet att försvinna... KBT eller DBT hjälper en del...

Ja, såklart är det det. Men man måste ju egentligen veta vad man behandlas för för att kunna ha någon användning av terapin. Därav funderingen på ifall det skulle vara en diagnos i sig, för man måste ju hitta felet för att kunna rätta till det.

Isa-Alise skrev: Jag tror dock att det är olika om man skär sig för att ropa på hjälp eller få uppmärksamhet än om man skär sig för att döva ångest...

Ja, det är ju olika. Men hur det än är så är det ju något som inte står rätt till, speciellt om det inte är en engångsföreteelse. Man kan ha inslag av att svälta sig själv, eller så är det mer regel än undantag.

Jag har aldrig fått nån hjälp mot mitt självskadande. Fick Xanor mot ångesten, men den hjälper inte mycke.