Att skada sig själv

Neuroleptika skrev: Är förövrigt inte självmordsantalet rätt högt för dom med schizofreni som går obehandlade?

10 % av de med diagnosen schizofreni begår självmord, men under senare 10-20 åren verkar självmorden minska. Man talar ofta om att depression är orsaken till självmordsförsök vid schizofreni. Depression och borderline har ungefär samma självmordsrisk dvs 10 % medan bipolär och schizoaffektiv ligger högre 15-20 %. Leponex verkar minska självmordsrisken med 40 % vid schizofreni.

jag har sen jag var tretton år skadat mig själv. 28/2 2005 tog jag ett beslut, och det var att sluta skära mig och vara destruktiv. jag straffade ju inte bara mig själv, även omgivningen mådde dåligt av det.

Nu såhär, två och ett halvt år efteråt, tittar jag tillbaka på min tonårstid med dystra ögon. jag förstörde så mycket.
man löser inte en psykossjukdom med att skada sig, hur mycket man än vill och hur mycket man än skär. det spelar ingen roll vilken diagnos man har! suget finns där än idag, men nu har jag lärt mig stå emot impulshandlingarna!

ni kan med!!!

Är det skillnad på att skära sig och begå självmord? Att skära sig är ett rop på hjälp, men det är även självmordstankar. Jag tror dem flesta har känt av hur otillräckliga dem är, och kanske funderat på sin kapacitet.

Men vi kan inte förstå att man skär sig för att ha kul. Detta innebär konsekvenser, och vi kan inte hjälpa annat än med stöd, för vi har inte den insikten som ni har. Det är ju en annan värld liksom. Det känns aningen främmande för mig att leva mig in i hur ni för att dämpa ångesten skär er.

Jag har andra alternativ, jag förvinner in i mig själv, det är liksom lite mer autistiskt över den här sjukdomen, än självskärning, men sen betyder det inte att vi är känlolösa för era mekanismer. Vi har en lite sämre prognos än era utåtriktade aktiviteter, ni syns mera.

Vi är liksom en i mängden, men jag har valt att vara en utåtagerande schizofren. Men visst, vi beaktar självmordets utväg seriöst, men vi vet också att det är ingen lösning, problemen kan fortsätta på andra sidan. Så det är bättre att leva klart och fullgjort sina plikter i livet.

Att skada sig själv är lite terapeutiskt som att "lätta på trycket" eller att flytta smärta från en plats till en annan. Jag tror inte att det MÅSTE vara "ett rop på hjälp" eller ett "självmordsförsök" utan en del handlingar är bara utförda för att orka leva vidare.... Fast vad vet jag, jo jag vet att jag aktivt försökte ta livet av mig första gången när jag var 8 år och nu är jag 34 och tvåbarnsmamma och har följdaktligen inte RÄTT att ens försöka mig på självmord längre så att få "flytta" smärtan är mitt enda val