hej hopp

Jag läste från en bok ngn stans att det ofta, händer på helt vanliga.
Helt vanliga folk begynnelsen vanligtvis i 16 års åldern.
Jag själv blev kallat den formelen, typ, "du är en helt vanlig kille".
Fast det har även varigt, paradoxallt typ på badmintonen så
pläderade de jämt o ständigt, Du är helt lätt att lura.
Det är svårt att separera hönan ifrån ägget talar
man om i ad-hd kretsar vet jag.
Ett tecken att allting inte står rätt till kan man spå ut i förskolan TEX.
Att man är extra busig och så att man vållar problem.
Min mamma lipade en morgon då påstod hon att hon inte hade
benägenheten att visa mej kärlek vid unga unga år.
Det var nog en slags konfirmation.
Så att så kan det va att andra gestalter inom familje området
ter sig mera, typ intressantare än restblivande.
Någon person tycks mera attraktiv tilldragande
eller på något sätt mera intressant eller åtråvärd.
En del vet jag med barnafödand är just gambling.
Att si och så hände de att först barnet
"Blev", och då chansar vi på ditten så ser vi om
resultatet senare blir som vi tänkt oss alltså datten.
Har man en kuckelurig vardags företeelse kan det va gagn för
"person A tex". Men tömmer man ut den källan i form av
kvantitet kan man ligga illa till eller trubbel hamnas.
Det uppstår ngt björn ide fenomen. Inte dock sagt att det
andliga förändras det kan tom bli bättre. Men tristess och
tråkighet kan infinnas. Han säger ju i The Anthem ring the
bells that can be ringed de eller there is a crack in


Everything thats how the light gets in. Nåja. Underbart
är det ju inte när alla broar är brända till oskyldigheten
eller vad Ted eller hans brorsa menade på. Typ att all ytlig förströelse är
kontemplerad och man får finna substitut då förgående är brända som sagt.
Det jag menar med den andliga aspekten va typ att man hittar en glassig tillvaro
och blir kvar i den med medel och metoder. Nu är ju detta inte bäst eller
lätt för alla och "ibland". Så att aspekterna där ter sig
intrikata och komplexa. Det andliga förmånerna man får är att
man blir mera så att säga carpe diem. Omedvetet? Det för ju vissa
risker med sig att bara kötta på med resor sporter kompisar
den biten ett visst antal år inte sant? Kan man inte städa efter sig
ligger man i försåt så är det bara och vill man då inte på dom
premisserna umgås så är de lite det här ute katts fenomenet,
i sin sanna bemärkelse.
Kan detta vara en början på hur schizofreni artar sig.
Resten, är kliniskt, medicinskt, psykoterapi,
instanser, institution, sjukhus. När jag var i psykos var jag tex
rädd för bröd. För det påminde om min mamma.
Sen, försatte jag mig själv i trubbel by klanka ned på mig själv. Typ gå i cirkelar
flera timmar om dagen och affirmera nedsättande mot sig själv.


Det i sej va/eller kan va tecken på att men
är rädd eller allt inte står rätt till. Litet stänk av sinnessjuka.
Fast i prekär situation givetvis. De hävdade en del gånger att ja
det är upp till eder om, Ni så vill flytta till ett annat hem är
det upp till eder. Personalen i sig hade späck på benet men de
”antagna” var bedrägliga. Jag antar att rädslan mynnade mycket därifrån.
Trauma då. I england vet jag dom har sopig vård.
Gillar inte den där Robbie Williams anyway
eller alla andra ”sådan”, populistiska uppviglare för
den delen. Men kanske skolan har en roll i en del, personers,
insjuknande genom bryska sträva splittringar klassvis kan det va vagt
folk som har svårt att orientera sig i nya miljöer
pga defekta familjer exempelvis. Det var så den polletten som jag råkade ut för.
En osocial nonchalant bror med oupptäckt ad-hd.




Det senare beskedet kom för ett halvår, sen. Och betänkas bör då att han är 34 år.
Sen ritualer sekter. Och annat trams kan förbittra levenet för dom som
står under hierarki tex mata andar med organisk föda.
Eller bestråla mat och dylikt i flera timmar. Ringa i klokor.
Sjunga hymner. Gå på bhanjans. Besöka tempel. Tala med spå kvinnor.
Prata skype om religions filosofi. Timtals. Det är klart över
proportionerligt.Och talar inte för det sunda ö förnuftet.
Man har ingen gud man är okult bara/helt enkelt. Ja man kan ha de om sig
o kring sig eller så ska man gilla läget. Ibland kan man inte ens <<D>>.
Så ens vägar i intet leder till slitage. Och då är man inne i karusellen.
Pga krusidullen som fela. Det är också en anledning till bitterhet människorna
man möter som artar sig blasphemy aktigt.
Felaktiga föreställningar är ett sattyg.
Men efter tiden får man låta de! Rinna av en.
Man blir likt pansar. De säger man väljer
inte sina vänner vännerna väljer sig själva.
Det va bara en yttring från hola bandolas band låt
”vem kan man lita på”. Eller som en
rock grupp sjunger det är ej den man e det är dem man känner.
Så sistnämnda känner jag starkt med min pappas faders situation.
Allt det ytliga predikandet och det veritabla dönicke snack.
Det osar av honom likt synden fast han är min pappa iaf.
Så det är lite obekvämt att ha de på ett visst sätt.
Men inga andra val görs eller ställs. Framförhållningen
kan te sig som en jaggernaut.


Sen är man lite som Ted Gärdestad för inga andra vägar
tilldelades. Det var lite parodi på sig självt.
All lyx som omgav en på ett ensligt vis.
Sen rent metaforaktigt när man hade torkat sig med handuk
och var torr efter ett bad i Franska rivieran, så va man
torr vad fanns sen då? Man vart ju torr. Inga intressen fanns för en.
Man va förvirrad.
Och det tunga livet hade lett mig till avtagsväggar
som nalkades men som jag inte hade befogenhet av samt över.
Lite som att få slag mot huvudet sen sy ihop det (ansiktet)
fast ändå inte fast på ett sjukt sätt psykiskt.
Jag vill måla upp smärtan av kalas levernet.
Det jobbiga motstridiga motsträviga kämpandet av att vilja få svar på frågor
tills den vida grad att läkaren tyckte jag va dryg och påstridig.


Det va så jag fick igång maskinen.
Ja starta från scratch ja hade allt att vinna på att
försöka. Jag tog nämligen det beslutet över sommarlovet
från 9 klass uppåt till gymnasiet.
Något som roar mig smått är tankar på byk å böss.
Som tärt på ens situation som inte tär på en längre
det blir snarare pinsamt för dem.


Hur dom försökte och verkligen tog sig an uppgiften med
extraordinär mobbning i mellan skalan får jag väl säg.
Lusar och tanter icke att ringakta heller. Ja så gick
jag ju det året på gymnasiet och sen kom, magplasket.
Och en dundrande smärta infann sig. Som i stort sett hålligt
i sig närmst 15 år. Jag har minsann medvetet förstört för mina
egna vägar och vägosätt, men det har varigt nödvändigt med
inrökta lägenheter och tillstymmelser till dessa utsvävnings komplement.



För att ett pessimistisktMoln har haft
sin vålnad över mig. Typ att jag är tarzan och
att det rent ut sagt åskar på mig bara mej, Motsatsen till
intensive care. Som den drönaren Robbie Williams kallat
ett av sina album. Jag vet klart och tydligt vad han
tycker om såna som oss och hans
förbittriga attityd genom denna faktor.
Att det står klart att han propsar på att förlama och
icke tillfredsställa denna kategori av samhälle.
Först födde min mamma en stor dromedar sen en lite mindre
listig ekorre. Som inte har något gemensamt socialt samröre
utan två egna typer som har en interagitation. Förekomsten av
psyk karusell hatare finnes nog en del på viska men sköljt i det dolda
förklädda. Folk som lever i misär pga felaktiga val. Och så lever falskt
på detta egocentriska vis. Som har gjort allt som i stort sett
kunnat göras i sin makt men misslyckats, sen skall
dom helt plötsligt frodas där efter födan finns.
På befängda premisser. Och löjliga, levnads sätt.
Tramsiga personer. Men som vill påvisa helt annat i dunkelt sken.
Parasiter som ockrar sig och riktigt perverterar andan.
Såna som har gjort allt som någonsin gått att tillgå med
metoder i psykväg.


För att ta kål på motparten sen ska de spä
på rörelsen och stämningen som de varigt helt
omedvetna om sina så att säga ingredienser i gemaket.
Och agera fult pålitliga i ned skitiga kläder o don.
Där det från början va tänkt att en saga skola förintas
från scratch. Och spätt på ett ramaskri så det plötsligt
uppstått en lyncha stämning i stan. En person som tror sig veta
vad han sysslar med och förtränger likt mytomani.

Och har sin bisarra vapen dragare vid sidan om sin bittra lägenhet.
Som tonar ned han ger tips samtidigt som han är en ond vålnad över
lägenheten bredvid. Ett mongo helt enkelt.
Som agerar fryntligt och är formad som on snor boll
och har A i betyg i Matte C. Som inte kan hjälpa att ge spe
och va korkad och lök fisa sina tankebanor kring en viss krets.
Men ändock skall han anses som en chatt guru.


Med skarp kraftig disposition. Och man blandar högra och vänster
jabbar, med the real man. Kakan av konfettin. Så att vi kan vad, hur kan vi frodas.
Att han gång på gång påstått jag kämpar tills döden.
Ger det han denna psyk figur rätt till att idka terapi
och till och med förstöra för oss andra. ÄR INTE DE (befängt)
för att citera en sammanstötning här om dagen. Som jag ser de
är de tre personer som sprider missämja varav en har dubbla konton.
Och är förhållandevis ny…




[i:2bzfoeeh]jkb...[/i:2bzfoeeh] :idea: