Vad är bra alternativ till tvång?

-

Jag är tveksam till tvång överhuvudtaget. Tyvärr måste det finnas till viss del i samhället, men man måste komma ihåg att tvång alltid är en kränkning. Jag kan bara acceptera tvång om det gäller något allvarligt och det inte finns några andra alternativ. Efter att ha läst forumposterna här på Viska, känns det som LPT tillämpas ganska godtyckligt och det gör mig upprörd. Man måste komma ihåg baksidorna av tvång också som att psykiskt sjuka inte vågar berätta hur de mår och att man inte söker hjälp överhuvudtaget. Jag kommer aldrig mer berätta något för vården som ger den minsta antydning till att tvång kommer att behövas. Kan tillägga att jag varken är självmordsbenägen eller farlig för andra, men som sagt den som det verkar godtyckliga tillämpningen skrämmer mig.

-

Eftersom jag alltid själv velat ha vård om jag behövt den är det svårt att svara på. Jag har alltid samarbetat till 100%. Att vistas bakom låsta dörrar kan aldrig ha någon positiv inverkan på mig. Jag var knappt på den psykiatriska kliniken jag skrevs in på. Att jag var hemma gjorde att jag mådde bättre och påskyndade förmodligen även mitt tillfrisknande.

Du nämnde vårdtestamente, vilket jag tycker är en utomordentlig idé. Bara man tänker på att saker kan ändras mellan då testamentet skrivs och då det kommer till användning så att säga.

Vad är bra alternativ till tvång? Jo, bättre vård!

Tvångsvård används på personer som anses svårt sjuka. Det är viktigt att fråga sig om alla har fått all den vård som ger effekt innan, så de har haft maximala möjligheter att bli friskare. Det verkar inte så. Omröstningar här på sajten tyder på att 85 % har inte fått patientutbildning och 90 % har inte fått KBT. Båda metoderna ger effekt och minskar symptom och återfall. Om fler fick dessa behandlingar skulle behovet av tvångsvård minska. Även daglig sysselsättning och personliga ombud skulle nog minska vårdbehovet.

Jag tycker det är fel som idag att tvångsvård används som ett substitut för en bra vård, när det egentligen är en sista utväg egentligen. I veckan var det en artikel i Dagens Medicin om tvångsvård av ungdomar och det konstaterades att den varierade mycket över landet. De skrev att på vissa ställen ingick tvångsvård av ungdomar i vårdkulturen. Jag tror att samma sak gäller den vanliga tvångsvården och att tvång säkert på en del håll är lika självklart på avdelningarna som kvällskaffet och mackan.

Tvångsvården har använts väldigt länge i vården och just därför kan det finnas skäl att satsa på utbildning för personalen i tvångsvård. Frihet och demokratifrågor är viktiga för Sverige i internationella sammanhang och därför är det viktigt att tvångsvården sker på korrekta grunder och inte varierar för mycket över landet. Det finns uppgifter om 10-faldiga skillnader och det är för mycket.

Vårdtestamente är ett inte så bra namn, eftersom det låter som vård i livets slutskede. Jag skulle vilja kalla det för förtida direktiv om vård eller varför inte vårdplan. Vårdplan är nog vettigare för då skulle psykiatrin få ändan ur vagnen och börja upprätta vårdplaner äntligen.

Annars tycker jag att vårdtestamente är ett sätt att sockra tvångsvården och att göra den aptitligare. Det har gjorts undersökningar och vårdtestamente verkar inte göra folk friskare eller mindre vårdbehövande. Jag är själv lite tveksam till att RSMH driver detta i så positiva ordalag. De skulle istället försöka se till att behandlingar som verkligen ger effekt används och inte försöka introducera vårdtestamente som inte verkar ge någon effekt.

Admin1

håller med dig fullständigt. Istället borde man satsa på att ge KBT till människor. Jag kommer ihåg en gång då jag var ny på en öppenvårdsmottagning, jag sa att jag ville ha KBT och om dom kunde skriva remiss till en KBT psykolog, dom sa att Nej det kan vi inte. Jag fick inte remiss till en KBT-psykolog, jag hade hört att det var effektivt och det visade sig vara det sedan jag själv kämpat mig till en annan mottagning med KBT.

Varför vill vissa mottagningar inte använda KBT, varför är de så envisa med sånt-?

Jag tycker tvångsvård visar på att patienten inte fått riktig hjälp innan.

Har en kompis....hon mådde dåligt, hon sa det till läkaren att hon hade självmordstankar och var deprimerad. Läkaren sa att felet ligger nog hos dig, jag tänker inte skriva ut antidepressiva, vi kan lösa det genom att prata. Hon var fortsatt deprimerad, flyttade till en annan stad och utvecklade efter ett tag en psykos.