Jag är själv anorektiker men har inte hamnat under tvångsvård än och hoppas på att jag INTE ska göra det heller.
Var på samtal förra veckan hos min psykolog då hon sa att '' blir du för dålig så kan vi ta in dig för att tvångsmata dig '' som ett litet hot typ.
Blev självklart rädd - vet ju att tvångsmatning innebär att en slang förs in genom näsan ner till magsäcken. Dock skulle jag aldrig ALDRIG gå med på att gör något sådant hemskt frivilligt. Jag är rädd för allt som har med sjukhus att göra och dessutom är jag fruktansvärt rädd för att gå upp i vikt och skulle därmed bli helt galen. Hur gör man med en anorektiker som vägrar sond helt enkelt? Ett nej är väl ett nej? Tänker jag?
Välkommen till viska och förlåt mig för kommande hårda ord.
Om tvånsmatning kommer på tal har nog din anorexia gått väldigt långt och då behövs dessa metoder ibland. Jag tror knappast de kommer tillåta dig att du inte går med på det. Vet inte hur de gör då, om det blir sedering eller liknande, men slangen kommer att gå ner.
Här på Viska har de flesta omvänt problem. Vi blir hungriga av antipsykotikan och överviktiga,
när vi äter för mycket. Jag kan inte så mycket om anorexia, mer än att jag matvägrade som
sexåring och blev smal som en sticka.
