Jag vill inte vara på rättspsyk?

När jag var inlagd åtta månader vande jag mig vid livet på avdelningen. Blev tungt att vara hemma sen o försöka komma igång med saker. Nuförtiden är man väl inlagd högst två, tre månader på sjukhus. Rättspsyk kan väl innebära livstids inlåsning?

Det vet du när du hamnat där

När jag berättade för en läkare (han som liknade Robert deNiro), att jag ville bränna ner min hyresvärdinna lagård (obs, den är tom, inga djur i den), då sa han utan yttre sinnesrörelse: då blir det rättspsyk för dig. Jag är glad idag att jag inte gjorde det. Också glad att jag inte misshandlade kärringen med ett lårben av älg som min hund släpat hem. Det hade förstört mitt liv som jag har nu. Min familj skulle haft svårt att förlåta mig. Man kanske inte måste göra så allvarliga saker för att hamna på rättspsyk, men ganska allvarligt måste det nog vara. Ett allvarligt våldsamt brott.

De som sitter på rättspsyk brukar må dåligt av ovissheten när de blir utskrivna. Snittet är 6 år där.

När jag satt på rättspsykiatriska var det tortyr att sitta förvarad på obestämd tid. Vetskapen att risken för återfall i missbruk och brott måste va obefintlig för att man ska bli utskriven var skärseld. Men jag sket i det totalt. Vägrade. Jag sparkade, slog och spottade på dom. En gång tog jag en stol och skulle slå på huvudet på min kontaktperson. Men stoppa mej i sista sekunden. Jag blev utskriven ändå. Jag gav inte upp, kämpade och krigade för att jag inte skulle programmeras om.

förstår inte ditt tänkande överhuvudtaget Rhododendron, rättspsyk är inte ett alternativ för oss om man vill ha en inläggning under längre tid däremot ska det finnas behandlingshem för psykisk ohälsa bör väl finnas nåt för vår grupp med.