"Jag är särskilt upphetsad över muskarinagonism som en behandling för schizofreni eftersom detta är en ny mekanism där vi faktiskt kan behandla symptomen på schizofreni, som hallucinationer och vanföreställningar, utan att blockera dopamin D2-receptorer i striatum. Detta skiljer sig från vad vi har gjort de senaste 70 åren" säger Professor Leslie Citrome vid New York Medical College.

Parkinsonism, prolaktinhöjning, trötthet, påverkan på vikt och ämnesomsättning försvinner.

Se videon på 3 minuter hos Psychiatric Times.

Ett nytt läkemedel mot psykos kan snart godkännas i USA.

”Ganska revolutionerande”, säger en expert.

Men schizofrenidrabbade Lars Johan Rehn minns vad som hände vid förra medicinbytet i låst artikel i SvD.

Kommentar  
Det verkar vara 12 %, som inte jobbar som sjuksköterskor, men hälften har administrativa uppgifter inom sjukvården. Det är bara 6 % som helt hoppat av. Mycket mindre än vad jag trodde.
https://skr.se/skr/tjanster/bloggarfranskr/arbetsgivarbloggen/artiklar/narmarehalftenavsjukskoterskornasomlamnatjobbarmedvard.68647.html
Nalin Pekgul har gjort tvärtom. Hon har varit en kurdisk/politiker för Socialdemokraterna. Numera jobbar hon som sjuksköterska.
Det är nog ganska olika. Vet en som blev fotvårdare och en frisör, men säkert finns en massa annat. Enstaka går läkarutbildningen via högskoleprov. Journalist (t.ex Hanne Köller).
Har undrat vad till exempel sjuksköterskor som hoppat av jobbet arbetar med då?
Det är svårt att rekrytera vissa akademiker idag t.ex tandläkare. Jobbet är kanske inte trivsamt och dessutom krävande. Lönen inte lika hög som förr. Vissa akademiker måste nog få 20 000 kr mer i månaden för att få sökande till tjänsterna. Lönerna är för låga och då måste trivseln vara på topp, men man förstår inte detta än utan tror att alla med examen söker. Men man gör inte det för löneskillnaderna är ganska små. Idag kan man ta nästan vad som helst utan att förlora särskilt mycket.
Tvivlar på att så många vet vad de håller på med på jobbet.
För mig fick jag inte psykos av jobbet, men jag vantrivdes fruktansvärt. S.k akademikerjobb passar inte mig. Ofta förstår man inte riktigt vad man håller på med och det blir jobbigt. Man lär sig heller inte något nytt på jobbet.
För mig har arbeten varit psykosutlösande. Min psykoterapeut sa att jag alltid hamnade i något dike.
Först skulle alla vårdas på mentalsjukhus, men efter Hibernal så upptäckte man att de kunde läggas ner. 90 % hamnade på gruppboende. Nu var målet att man inte skulle bli inlagd för det är dyrt. Nu börjar man prata om arbete för det kan minska inläggningarna. Men jag tror att bästa steget är att minimera psykoserna för då kan fler arbeta i framtiden och färre hamnar på gruppboende. Vissa på gruppboenden kan gå att rehabilitera så de slipper gruppboende och kan återgå till eget boende.
Kanske ska man själv och omvärlden vara nöjda, när man klarar sig själv som schizofren.