Det är ett problem att många frågor är "färdigdefinierade". Det räcker att man säger endast ett enda ord, så har alla klart för sig vad debatten kommer att handla om, och vilka motsättningar som finns. Och till slut, naturligtvis, den lösning som alla medverkande i debatten redan är vana vid att få presenterade för sig.
Jag tänker på psykiatrin.
Det är som med skolskjutningarna i USA. Alla vet att "det borde inte ha hänt". Sedan kommer vapenmotståndarna och vill ha ett förbud mot vapen. Så sätter vapenlobbyn igång och förklarar att alla amerikaner ska ha rätt att försvara sig själva, sin familj och sin egendom.
Och så kommer ett lamt svar från någon politiker att något måste göras och att man ska se över vapenlagen en gång till. Och så kommer man fram till att något helt ovanligt vapen bör förbjudas.
Inom psykiatrin reagerar massmedia när någon sägs ha blivit vansinnig och gått "bersärkagång" någonstans. Så blir alla väldigt upprörda, då personen har sökt vård tidigare, eller släppts ut från någon förvaring.
Samtidigt fullständigt kryllar det av texter på Internet, böcker i bokhandlarna irl eller på nätet, om psykisk ohälsa och diverse metoder som ska leda till en bättre psykisk hälsa. TV-program och radioprogram som, så gott som alltid, läser högt ur någon FAQ-text. Frågorna som alla intresserade redan känner till. Svaren som är lätta och begripa, men inte alltid så överensstämmande med verkligheten. Sedan kommer alltid de där "överförfriskade" svaren. Som kanske mest handlar om människor som i sin besvikelse försöker få ut lite för att må lite bättre en kort stund. Tills de har funnit något annat upprörande, som behöver ett alexanderhugg eller en prokrustessäng. Döm oskyldiga och släng ut barnet med badvattnet.
Eller så handlar allt om Kognitiv beteendeterapi, MIndfulness och Medveten Närvaro. Eller andra mode- eller trendfilosofier som ska läras ut av ett dataprogram någonstans. Billigare än levande människor och en normal dialog, samtal mellan människor.
Det har ju funnits många debattprogram om psykiatrin, psykiatriska behandlingar, mediciner och alternativa metoder genom åren. Själv blev jag nog lite chockad när jag förstod att det som stödde anklagelserna mot Thomas Quick, var i stort sett samma teorier som den kända schweiziska psykoterapeuten Alice Miller kom med, i sin bok Det Självutplånande Barnet. Och som också ledde till Susanne Ostens och Niklas Rådströms pjäs på Unga Klara: Hitlers Barndom. För det är ju ofta det som man önskar från en teori om psykiatrin; att den ska förklara Det Oförklarliga hos arten Människa. Samtidigt är det ju just dewt som är det mest intressanta; att man försöker och försöker, men aldrig riktigt lyckas finna den där slutgiltiga förklaringen. Att Människan förblir ett mysterium. Eller att de lösningar som låter så fantastiskt bra, antingen inte kommer med något nytt, eller helt enkelt inte stämmer, ändå.
