Mina käraste ägodelar.

Man får inget ta med sig när man dör.

Nä, men man kanske kan efterlämna tillexempel musik som man har skapat.

Datorn är viktigast för mig och jag har 2 gamla datorer, som reservdatorer.

Ibland när jag är ute och går med hunden på kvällstid, tar jag inte med mig min telefon, ifall någon skulle få för sig att råna mig. Åh shit, jag är knäpp. 8O

Annars är nog min hund min käraste "ägodel". Han är min guldklimp, mitt ljus i tillvaron. Ibland när han och jag är ute och går är jag rädd för att det ska komma någon ungjävel och sparka honom. Det får inte hända.

Jag har upptäckt att alla prylar jag har kan fallera och gå sönder när som helst. Håller därför inte av någon ägodel. Men jag är ganska glad över mina dikter.

Jag sitter här och tittar mig runt om i rummet och inser att jag knappast har något här jag inte klarar mig utan, eller ja, nånting som inte går att ersätta. Självklart är jag beroende av datorn, mobilen, teven osv eftersom de tingen underhåller mig om dagarna. Men kär i dom? Nä.

Skulle nånting gå sönder så har jag inga problem med att slitas från det. Enda kruxet är väl att det ekonomiskt sett skulle vara jobbigt att köpa nytt, men begagnade saker finns alltid och det skulle lösa sig på något vis.

Jag gillar snarare upplevelser, mina minnen och levande ting såsom min katt (men hon äger mig) och mina växter. Det är vad jag håller kärt, inte prylar.

Fast visst, jag älskar att konsumera, tyvärr håller sig inte shoppinglyckan så länge och jag tröttnar på det jag köper (oftast kläder)

Mina fotografier och dagböcker.