Aldrig för sent att få en lycklig barndom

Jag har skrivit en del negativt om min barndom på Viska, men det finns mycket positivt också. Bläddrade just igenom "boken om mig" som min mamma gjorde åt mig från det jag föddes tills jag blev 3-4 år.
Jag fick mycket presenter och så vidare av mina anhöriga som barn. Jag var nog rätt omtyckt ändå...

Jag tror att de flesta föräldrar gör så gott de kan... de tycker om dina barn och gör mycket gott för dem... men sen gör alla misstag också... ingen är perfekt...

Om man kan förlåta det som varit dåligt får man bättre möjlighet att minnas allt det bra och roliga som man upplevt som barn...

Jag tror att de flesta som drabbas av psykisk ohälsa försöker hitta en orsak till den. Det är nog ganska naturligt. De flesta försöker nog hitta fel i barndomen, men det är nog inte alltid så. Det finns ju ärftliga faktorer som kan påverka också och det är nog svårt i många fall att skilja mellan arv och miljö. Bra att du kommit till insikt att barndomen inte kanske var så dum trots allt.

Jag fick i uppdrag vid en psykologutredning att skriva upp lyckliga eller positiva händelser i mitt liv.

Jag kom inte på en enda. jag har ingen lycklig barndom och är fruktansvärt bitter över mina föräldrar. att dem eller skola och andra vuxna inte såg ett barn som mådde dåligt blir jag bara förbannad över.

Förlåtit är precis vad jag gjort, men känner mig sorgsen och identitetslös i avsaknad av en lycklig barndom fastän jag har förlåtit och i viss mån accepterat. Det är inte alls så lätt att bara förlåta och gå vidare tyvärr.

Därmed inget positivt sagt i den frågan och det ber jag om ursäkt för.

Också jag känner en ledsamhet som jag har att jobba med över min barndom. Jag har haft en mor som haft svårt för att visa kärlek och närhet. Men jag känner att jag mer och mer övervinner kontrollen över mitt liv. Det är väl en bearbetning som pågår hela tiden antar jag. I takt med att jag får mer kontroll kan jag också styra mitt liv framöver i större grad.

Det är så individuellt hur man upplever sin barndom. Vem sätter ramarna?
Vad är bra och dåligt? Oförbehållen kärlek är väl det viktigaste anser jag, och det uttrycker man på olika sätt...