Hej Viskare!
Jag har funderat på en sak som jag är undrande inför. Förr tyckte jag det var så kul att dansa. Disco ja, till all möjlig musik. Men nu varken vågar jag mig in på ett disotek eller vill. Men jag saknar det. Observera att musik betyder mycket än idag. Är det någon med liknande erfarenhet?
Ja det är nog så. Men någon har sagt att man skall försöka ta upp gamla intressen. Men hur går det till när man är likgiltig??
Mina intressen sträcker sig till min fyraåriga dotter, motion och lyssna på musik och nyligen läsa böcker. Kan man läsa så har man ju viss förströelse.
De flesta brukar tappa sina gamla intressen efter insjuknandet. Jag tror det kan ha med kognitiva och negativa symptom att göra. T.ex dålig motivation, som är ett negativt symptom kan störa mycket och göra att man inte får så mycket gjort. Dålig motivation kan också kanske göra att man minns sämre - man ids inte minnas. Sedan finns de exekutiva svårigheterna, som är ett kognitivt symptom, som gör det svårt att omsätta tanke i handling.
En amerikansk doktor i psykologi Freese, som också har schizofreni, brukade när han kände sig sämre dansa till ABBA:s musik och efter det mådde han bättre. Freese brukar då och då dyka upp i amerikansk TV för han säger saker på ett humoristiskt sätt.
