Vilken klassbakgrund har ni? Har det sjunkit sen när ni blev sjuka?

memphis,

Är det på grund av drogerna som du har dragits till undre världen? Man kan få kontakt med fula fiskar om man till exempel är aktiv hos RSMH.

Jo Geta, det var pga drogerna. Ska man ha tag på droger blir man automatiskt indragen eftersom marknaden är helt svart. Därför tycker jag det vore bra med ett system som i Californien, där cannabis säljs helt lagligt. Det skulle jag gilla för min egen personliga del.

Men jag var aldrig direkt kriminell förutom när det gällde skaffa droger, och jag och min pojkvän importerade ibland hasch från Danmark och sålde till bekanta för att kunna röka själva. Men jag har inte begått andra brott än det.

Är uppväxt i (övre) medelklassen. Villa i fint område, sist den såldes gick den på 4 mille. Föräldrar med "fina" jobb. Jag blev dock industriarbetare o bodde i hyreslägenhet efter gymnasiet.

Men nu, som sjukskriven tillhör man väl automatiskt underklassen... :tänk Men man svälter ju inte!

Vad gäller kläder så bryr jag mig inte, reagerar aldrig på folks kläder o märken. Bryr mig inte om jag tar på mig en Moncler-piké eller turist-T-shirt med humoristiskt tryck. Har fått mina Moncler-kläder (en jacka o 2 piké-tröjor) i present.

Vad gäller det som hände på Subway, skulle du nyst i deras matlådor, o hoppas på att de konkar nu i coronatider...

Själv hör jag jag nog till medelklassen, tack vare pappa som jobbade som tjänsteman inom industrin och fixade ett sommarjobb till mig som sedan fortsatte ett par år! Men min grundpension är väldigt låg, men tack vare bostadstillägget och handikappersättningen, så har jag numera ganska gott ställt.

Men psykiskt så är jag nog klassad till de som förväntas ska klara sig på egen hand, vilket jag inte gör! Har den förmånen att ha en bra boendestöd!

Jo Jocke man skulle behöva en personlig assistent! Innan sjukdomen klarade jag av mycket mera än vad jag gör efter insjuknandet. Man är så jävla trött och sliten fastän man vilar, mediterar och gör yoga..

Det som gör en trött och bär på psykosungar, är dessa pikar från människor man förväntar sig att dem har utbildning och en förståelseingivelse, så håller dem inne på ngt som som skulle kunna ge en den psykiska trygghet man behöver, men istället så föresvävar man i en slags osäkerhetskänsla som blir kroniskt, när man inte kan lita på särskilt många i vår omvärld!

Men jag har ramlat ned i en stor grop tyckte man som sexåring, men det gjorde mig nog förtvivlad när man inser att ens kompisar grävde en grop, man hade frågat kvällen före vad dem grävde för ngt, fick undvikande svar. Där släcktes nog den nyfikna grabbens äventyrslusta ned, tycker att alla resor jag har gjort utom ngn enstaka där jag har kunnat lita på den man var med, har varit jobbiga.

Den där tryggheten finns inte där, men slutligen kom två pojkar i min ålder och hjälpte mig upp. Men det har förföljt mig alltsedan dess. I relationer och så vidare, men nu litar jag nog på min tjej, även om det är svårt ibland!